Undrar..

Dagens fundering : Hur länge är några veckor ?


Schema ändringar och kamera

Hej.
Tänker inte göra ett 4:e inlägg om skolan.
Men jag  ville bara säga att schemat har blivit ändrat igen.
Så tredje gången nu .. men nu har de lovat att inte ändra det något mer.


Mitt schema
Jag skriver ovanligt mycket i bloggen nu.
Men det är för att det händer så mycket nytt.


Idag har jag även bestält min kamera :D
Så den kommer om ca 1-5 dagar.
Längtar redan.
Min kamera
Canon IXUS100IS Svart

Klass op09 del 3.

Hej.
Idag är jag helt slut.
Jag förstår inte varför jag är det.
Jag har ju knappast gjort något ansträngande idag.
Men det är väl så när man lyssnar hela dagarna.
Fått mitt schema idag.
Ser väl  okej ut.
Men jag skulle gärna byta bort måndagar och fredagar.
Måndagar börjar jag 09.50 och slutar 15.30
Fredagar 10.00 till 16.30.
Visst vi börjar sent de dagarna.
Men jag som är morgonpigg tycker det skulle vara mycket bättre om vi började tidigt och slutade tidigt.
Man får mera gjort då tycker jag.
Men nu är det som det är och det är bara att leva med det.
Kurserna ser lovande ut iaf.
Vård och omsorgsarbete
Människan socialt och kulturellt
Idrott och hälsa A
Matte A
Engelska A
Svenska A
Datorkunskap.

Ja det ser ut som om det blir ett mycket lovade år.

En av de bästa kvällar...

Hej.
Har haft en super mysig kväll med trevliga människor. Exakt vad jag behövde.

Jag trodde jag hade gått av vägen.
Men hade jag inte.
Det har bara gått lite långsamare nu under sommaren.
Jag vill gå snabbt.
Lära mig allt nu.
Men jag måste tillåta mig själv att gå långsamt.
Ta in det jag klarar av , göra det jag vill ...
Jag vet hur det känns när jag går fort på vägen.
Oj vad underbart det är.
Jag mår bra då, men man måste ju gå ner i en dal för att nå toppen , ellerhur ?
Jag vet att toppen kommer igen.. måste bara ge det lite tid.

Vet inte om ni fattar.
Men jag vet att en person gör det!

Tack för en underbar kväll. Insåg mycket på den korta tiden.
Mycket om mig själv.

Skulle aldrig kunna göra som du, och därför tyckrer jag att Du är grym , fast det vet du väl redan hoppas jag ?



Klass op09 del 2

Hej.
Andra dagen avklarad i skolan.
Fast det enda vi har gjort idag har varit att lyssna när lärarna pratar.
Lite jobbigt.
Men jag överlevde.
I morgon börjar verkligheten med schemat.
Jag har tänkt på en sak.
Att nu är allt nytt.
Det känns inte riktigt som "min" skola än.
Men vi säger om 3-5 månader.
Kommer det kännas som "sin" skola igen.
Som om vi gått där i all evighet.
Jag vet inte om ni hängde med.  Men men ...

Jag oroar mig för ledigheten under operationen.
Enligt de papper som jag fått hem från skolan får man inte vara ledig mer än 1 vecka. (Men helst inte alls)
Jag ska enligt läkarna vara hemma i två veckor bara och det känns bra för då missar man inte så mycket.
Jag tänker att det inte kan stämma om man opererar sig det här med bara 1 veckas ledighet.  
För då kan man ju inte rå för det.
Jag måste prata med min mentor i morgon eller iaf snar framtid.
Så de vet hur läget är och vad som kommer att hända med mig.
Jag tänker också på studiebidrget.
Jag kommer ju få två veckors frånvaro (50% den månaden), undrar då om jag blir utan bidrag?
För klassas det som "skolk" när man har frånvaro.
Hm, allt sånt behöver jag veta.

Emmely ( ni skulle höra hur lärarna säger det, Emmmelyyyyy. Men det vet ju inte bättre ^^)



Klass op09

Hej.
Att säga hej jag heter emmely och jag går i klass op09 känns ovant och vackert på samma gång.
Vackert för att det är nytt, spännande och det känns som om vad som helst kan hända nu.
Jag ska gå 3 år i min nya klass.
Min nya klass med 32 elever, 29 tjejer och 3 killar.
Min  klass känns bra.
Jag tror vi blir ett härligt gäng när nerverna släpper.
Två kvinnor som klasslärare känns också helt okej. (lät fel med tjejer)
Lokalerna lär jag mig snart.
Jag vet iaf vart mitt huvudklassrum är. Det kallar jag framsteg.
Stämningen i skolan känns helt okej med.
Jag har faktiskt ingenting att klaga på.
Fast då har jag inte fått mitt schema än...

Nu öppnas nya vägar och möjligheter det gäller bara att ta vara på dem ... och det tänker jag göra!

Om ni bara visste..

Jag går runt med ett leende på läpparna och tänker "om ni bara visste".
Om ni bara visste vad jag ska göra i höst.
Ni som läser bloggen vet ju vad som kommer att hända men inte alla människor som jag känner vet.
Jag känner inget behov av att berätta för alla heller.
Såklart har jag berättat för min familj och mina vänner.
Men tex klasskompisarna i 9:an som jag inte har haft kontakt med på hela sommaren behöver faktiskt inte veta.
Inte de nya klasskompisarna heller. Iaf inte till en början. Men sen såklart jag måste förklara det. När jag börjar med modifasten.

Jag satt och tittade ut och sen gick grannen förbi fönstret då tänkte jag om du bara visste ...
Sen pirrade det lite i magen och jag funderade  vidare..
Jag har faktiskt inte mött en enda människa som tyckt att jag inte ska göra den.
Men det kommer säkert och oj vad jag ska försvara/förklara mig då.

Tänk i höst förändrar jag hela mitt liv till det bättre !

Huddinge sjukhus ringde!

Hallå.
Vet ni vad som hände idag ?
Det ringde från samordnaren från huddinge ringde angånde min gastic by pass.
Jag blev så nervös att jag verkligen var tvungen att lyssna noga på vad hon sa.
Men det flesta visste jag redan.
Hon ville bara se att jag fortfarande är på G.
Nästa grej som är att Göteborgssjukhus ska skicka papper till mig.
En träff till innan op:n.
Jag är så redo nu.
Tänker inte skriva ett långt inlägg nu men SJUTTON VAD SKÖNT DET KÄNNS !!!
I höst smäller det !!

/emmely


Jag är stolt över mig själv.

Hej.
I går cyklade jag till pappa.
Efter jag åkt vilse (som vanligt) åkte pappa och mötte mig.
När vi skulle svänga in på hans gård  ramlade jag av cykeln mot en trottoarkant.
Men inte ett enda skrubbsår som tur är.
Bara ett blåmärke på höften.
Det spöregnade och mina byxor blev jätte blöta. :S
Jag är stolt därför att jag inte började skrika att jag aldrig i hela mitt liv tänker cykla igen.
Det brukar jag vanligtvis göra.
Inte för att jag menar det.
Utan mest för att jag blir så rädd.
Jag kommer cykla igen.
Ja det kommer en eller två tårar av rädsla
Men jag har ju faktiskt bara cyklat i två år.


Jo , jag lärde mig cykla som liten som alla andra barn.
Men sen ramlade jag och slog mig ganska rejält.
Jag vågade aldrig cykla igen efter det.
Många gånger försökte mamma , pappa mina systrar och min granne lära mig cykla men jag bara grät och skrek.
Men sommaren 2007 beslöt sig mamma. Jag skulle lära mig cykla.
Jag var 14 år.
Jag skämdes hur mycket som helst att jag inte kunde cykla.
Bara ordet cykel fick mina ögon att vattnas och klumpen i magen bildades.
Det var verkligen en varm sommar.
Mamma fixade sin cykel så att den var anpassad till mig.
Jag började öva.
Igen och igen försökte jag med den dumma cykeln.
Det blev mycket gråt, skrik, svärande, sparkandes och en del skavsår.
Andra dagen cyklade jag för första gången.
Det kanske var 5-6 m eller något sånt.
Men jag hade gjort det!!


Dagarna efter det cyklade jag längre och längre.
Men jag fortfarande livrädd.
Jag kramade så hårt i styret att jag fick kramp i armarna. (detta hållde i sig i säkert 6 månader)
När jag lärde mig att man inte kan kolla på däcket för då ramlar man - det var ett stort ögonblick.
Jo visst ramlade jag och slog mig och grät.
Ja man säga att min kropp såg ut som ett enda blåmärke med skrapsår.

Den sommaren fick jag min alldeles egna cykel!
Tänk att jag kunde cykla.

Rädd.

Alla är vi rädda för någonting.
Just nu är min största rätsla att börjar gymnasiet.
Tänk om-tankarna börjar komma.
Tänk om det inte gillar mig i min nya klass osv...
Men jag försöker tänka bra tankar.
Det kommer gå bra!
Alla är väl lite nervösa, det är så det ska vara.
Det är nästan bara tjejer i min nya klass.
Det var ca 2 killar tror jag.
Men för mig gör det ingenting att det nästan bara är tjejer.



Vad är din största rätsla just nu ?

En fråga

Hej.
Det är ganska länge sen jag skrev sist.
Men det händer inte så mycket här heller.
Bara vilar upp mig för skolan igen.

Fick en fråga om jag någon gång svält ( heter det så?)  mig själv för att tappa i vikt.
Nej det har jag aldrig gjort. Jag vet att jag bara skulle gå upp kilona jag tappat igen när jag började äta.
Men jag hoppas att de fixar sig för dig Em !
Sluta aldrig kämpa!


Jag har inte så mycket att skriva!

/emmely

RSS 2.0