Modifast

På måndag börjar allvaret.
3 veckor med modifast.
Jag har lite lätt ångest över det hela.
Det finns ju mat (man kan tugga) överallt.
Tidingar, afficher, böcker, tv, radio, på stan, hemma...
Ja, som sagt överallt.
Det kommer inte bli lätt, jag har förstått det.
Man jag tror inte jag fattar HUR jobbig det kommer bli.
Men jag vet att jag kommer klara det.
Även om jag gnäller,gnäller och gäller kommer jag dricka de där påsarna.
Jag vet att jag klarar det.
Jag är stark!



Göteborg imorgon!

Hej.
Imorgon åker jag till shalgrenska för  inskrivningssamtalet.
YEY, i morgon får jag förhoppningsvis veta en hel del om vad som kommer att hända den 23 november.
Det kommer bli skoj.
Förutom att det blir sammanlagt 7 timmar på tåg imorgon.
Men jag överlever :)
Hoppas bara dessa dagar fram till den 23 går fort.
Jag hoppas även att flytet går bra.
Att det inte känns allt för tungt att inte få tugga maten.
Annars får jag tugga mina soppor som finns i 5 olika smaker.

I morgon är det bara ett steg närmare målet.

Igår köpte jag mina sista byxor innan op:n.
Det kändes härligt.
Även om jag säkert kommer få köpa några par byxor på stora avdelningen till.
Men det kändes på ett sätt symboliskt.
En ny start en ny början.
Ett nytt liv.

Här kommer jag...

Gastric bypass.



För er som kanske inte kan föresälla er hur op:n ska göras så har jag en bild här.
Så ni ser ju ganska tydligt hur det blir.
Men jag ska försöka berätta.
På vänster sida finns ju en normal magsäck.
De ska då bilda den lilla magsäken som ni ser på bilden. (vänster sida)
Sen efter det ska ändra om tarmen.
Så att de skär av tarmen en bit nedanför magsäcken och kopplar den till den nya magsäcken.
Men för att alla miniraler och så ska fortsätta gå som vanligt tar man tarmen som fortfarande förbinden i den stora magsäcken och binder den till den nykopplade magsäcken.

Fattar ni nu ?

Det är bara 1 månad och 2 dagar kvar till op:n.

Jobbig vecka

Hej:)

Jag är ganska slut nu.
Jag ogillar skolan.
Det enda jag måste göra denna vecka är att plugga.
Bajs på det.
Plus att jag inte orkar stessa sönder.
Idag grät jag för att jag var för trött/hungrig och orkade inte plugga mer.
Mamma vart orolig och frågade hur det är !?
Men det är ganska ok.
Bara trött på allt.
Bara lust att skrika: HÅLL KÄFTEN!
Låt mig vara !?

Men tro mig jag skrattar ändå.
Det lilla leendet försvinner sällan.
Det är tur att man har vänner som ser att man inte är på topp fast man ler.
blläääääää, underbar vecka..NOT.

Men sen gäller det. LOOOOOOOV <3


Varför inte jag ?

- Du är finast i hela världen.
- Du är bäst på att vara dig själv.
- Om någon säger något dumt till dig, ta inte åt dig.
- Om du bara kämpar så kommer din önskan bli verklighet.
- Du klarar av det mesta om du inte ger upp.
- Du ska bli duktig i skolan va?
- Ha en positiv inställning så blir det mycket enklare.
- Folk kan vara gryma, säga dumma saker och försöka trycka ner dig,
 men lyssna inte dem för du vet längst in i ditt hjärta att du är en bättre än de där mobbarna.
- Det finns så otroligt många människor som tycker om dig ,
så slösa inte din energi på människor som bara utnyttar dig.
- Jag tror på dig.
- Jag älskar dig.

Varför har just jag blivit som jag blev? Om man tänker efter så skulle jag lika gärna ha blivit den utmobbade. Den som ingen ville umågs med. "köttbullen eller kanske fettot" Det är verkligen hemskt att folk dagligen utsätts för mobbing. Bara pga av att de har lite extra vikt eller kanske måste ha glasögon. Det borde inte finnas.

Men tillbaka till frågan varför inte jag ? När jag var liten så fick jag alltid höra meningarna där ovanför av min syster Camilla. ´Hon var verkligen min förebild. Jag ville bli exakt som henne. Varje liten mening  drog jag till mig som hon sa. Om hon sa " emmely, du är den mest underbara personen i denna värld! Glöm inte det"  så måste det ju vara så. För min syster ljuger aldrig. Detta gjorde till stor del att mitt självförtroende växte. Jag är den jag är och jag är stolt över det.

Sen var det ju så att jag var en sladdis. Så hemma hade jag ju inte alls många i min ålder att prata med. Så jag pratade ju med mina syskon och föräldrar. Därför kan säga att jag blev lillgammal. Det gjorde att jag kunde prata med vem som helst om vad som helst.
Jag hade ju mitt självförtroende redan och nu fick jag min sociala förmåga.
(jag gick ju på dagis om dagarna såklart)

Dagis och skola ja.
På dagis brydde sig ju ingen om hur man såg ut. Jag hade mina vänner och så.
Men sen började jag år 1.
Alla verkade vara så orolig för att jag skulle uttsättas för mobbing.
Jag kommer ihåg hur lärarna och mamma alltid frågade  om det var någon som var dum emot mig.
Men jag lyckades hamna i en bra klass.
Så fort någon var det minsta dum emot mig, satt jag dem på plats.
När inte jag fick dem på plats fanns alltid en lärare eller mamma där.
Jag lovar jag har aldrig sett min mamma argare än den gången vi gick hem från skolan och någon skrek tjockis till mig. De där grabbarna fick sin livs utskällning, men det funkade ju.
Jag vägrade ta emot skit. Ingen ska få sätta sig på mig.
Sen var det ju faktisk så att jag  var så social som jag var, att de lärde känna mig rätt bra fort.

Högstadiet.
Mamma och jag hade många disktioner var jag skulle börja högstadiet.
För den högstadieskolan närmast mig hade ett rykte om att många blev mobbade där.
Men såklart var det aldrig någon fråga för mig.
Jag ville ju gå med mina kamrater.
Sen hade vi faktiskt den turen att vi alla som gått i samma klass i låg- och mellanstadieklass fick börja samma klass i högstadiet med. Så ingen var dum emot mig.

Sen har ju gymnasiet gått bra som sagt.

Men såklar har jag fått höra de mest dumaste sakerna och såklart har jag varit lessen över att de har sagt dumma saker. Men jag vet ändå längst inne i hjärtat att jag är bättre än mobbarna för det har ju camilla sagt :P
 

Och till er som kanske är mobbade säger jag : Du är bättre än dem, de har inget liv och inget självförtroende om de måste gå och trycka ner människor för att höja sin status. Glöm inte du är en unik person som är underbar på ditt sätt!



5 veckor.

Idag är det bara 5 veckor kvar till op-dagen.
Kan ni fatta det?
5 ynka veckor.
Det konstiga är att jag inte alls är nervös.
Alla frågar jämt om jag är det, men ska sanningen fram så är jag faktiskt inte det.
Det pirrar inte i magen.
Jag kan prata om det utan att det blir jobbigt.
Jag tänker inte på det hela tiden.
Nej för livet rullar ju på som vanligt.
Det är exakt likadant som innan jag fick brevet.
Skola, hem, kyrkan ,hem typ.

Den enda gången jag tänker på det är när vi har lunch på 30 min.
Jag ska sen efter op äta minst i 20 min varje huvudmål.
Då tänker jag hur ska det gå ?
Men allting fixar sig faktiskt.
Varför oroa sig över saker som tillsist kommer lösa sig.

Det är bara 2 veckor kvar med vanlig mat innan jag måste börja flyta.
Det känns lite konstigt.
Efter dessa två veckor kommer jag aldrig igen kunna äta som jag gör nu.
Men det känns också tryggt.
Jag kommer klara det. 
För jag är en stark person.
Jag kommer säkert vara väldens otrevligaste människa då. 
Men det får personenerna runt omkring mig förstå. 
Men jag ska försöka göra även dessa veckor till något bra!

sommarbild 
Visst var det skönt med sommar ?


Bilder


   

Den senaste tiden i bilder.
Jag orkar inte skriva just nu.
Men jag kände för ett litet inlägg ändå.

Vet ni? Jag är faktiskt ganska söt.
Men kolla bara, vem kan motstå det här ansiktet ?
haha..

Yes. Det är spikat och klart äntligen!!!

Idag kom det efterlängtade brevet från schalgrenska.
Nu är det bestämt. Spikat och klart. Den 23 november börjar mitt nya liv.
Mitt liv är bra nu med men kroppen orkar inte med.
Jag är 16 år men min kropp beter sig som jag vore över 50 år, pga all övervikt.
Jag ser inte det här som ett sätt att bara ge upp.
För jag vet att jag måste kämpa så otroligt mycket fast jag gör den här op.
Jag tänker kämpa mer än någonsin.
Jag har inte haft motivationen nu på ett tag, för det verkade meningslöst.
Men när jag ser att någonting faktiskt händer med vikten vet jag att jag kommer kämpa som en galning.
Jag vet att jag klarar det här.

De i min närhet vet ju om det nu.
Men jag tror inte att de fattar vad som kommer hända med mig.
De tänker säkert " jaja hon går ner i vikt"
Men jag kommer ju faktiskt inte se ut som jag gör idag om ett år.
Inte ett dugg.
Jag kommer vara exakt samma person som förut på insidan.
För jag har en fantastisk personlighet.

Sen skulle jag vilja tacka alla som stöttar och förstår mig.
Sen vill jag säga tack till dem som kanske inte fattar varför jag skulle vilja göra något sånt här men som accepterar det endå.
Ni är guld i mina ögon!
Tänk att min släkt, mina vänner, mina vänners föräldrar, lärare, personer i kyrkan kan tycka att det är så spännande att jag ska göra den här op.
De vill verkligen mitt bästa och det känns underbart.


btw, har  jag nämnt att jag har fetaste leendet på mina läppar!


Åker på klassresa...

Ja, i morgon kl 09.00 åker jag på klassresa med bästa klassen<3

Vet ni ? Jag har klippt mig. Det är kort och ovant. Men jag känner att en frihetskänsla sprider sig i kroppen, tänk JAG vågade!

Underbar eftermiddag också! Puss på den !

Kommer åter typ på onsdag om jag har något att skriva då ...

Mina underbara vänner!

Ett inlägg till alla mina underbara vänner.
Mina vänner är så bäst så detta inlägg är till dem.
Även om de kanske inte vet om bloggen så känns det som om jag måste skriva och tacka.

Folk frågar alltid "hur kan du vara så glad jämt?"
Nej, jag är inte alltid glad.
Jag är ju bara mänsklig.
Men mycket av gladheten beror på mina vänner.
Dessa underbara människor som förgyller mina dagar.
Jag har valt att välja vänner som på sitt vis gör mig glad.
Det finns ju såklart olika sortes vänner.
Liksom de som jag har när jag behöver prata ut.
Sen de som jag har när jag känner mig sprallig och glad.
Sen har jag ju vänner som jag umgås med när jag vill verka "normal".
Men det är jag ju inte så ofta.
Det finns ju till och med dem jag inte kan kalla vänner men folk som gör mig glad utan att veta det.
Det är sådana som jag kallar för Glädjespridare.
Jag får ofta höra att jag är en sån glädjespridare.
Det värmer i hjärtat att höra.
Vänskap är att ge och ta hela tiden.
Man ger massor av kärlek och gladhet och får massor tillbaka.


Jag vet mycket väl att jag kan vara en pain in the ass sometimes.
Jag förstår inte hur mina vänner orkar med mig, när jag knappt orkar med mig själv.
Jag förstår inte hur de orkar med min dåliga humor, då jag sitter och as garvar för mig själv.
Men ni är guld värda, glöm aldrig det !!

Jag brukar inte så ofta nämna namn här på bloggen och tänker inte göra det idag heller.
Men jag hoppas ni vet vilka ni är !?

Tack Tack Tack för att ni gör mig till den jag är!?
- Utan er skulle det inte finnas en så glad emmely som den som finns idag.


Så hände det igen...

Nu blir jag galen.
Låt mina grejer vara!?
Det är ju inte din, eller hur?
Nej, exakt.
Men vad sjutton ger dig rätten att sno MIN cykel.
Den var min min min!!!
Jag ägde den.
Den var ju inte din så, så hur tänkte du?
Att nej hon ser inte ut att behöva cykeln.
Jag är så jävla pantad i huvudet och behöver mer pengar, så jag bryter upp låset på cykeln och säljer den ?
Eller att hon ser så rik ut och kan säkert köpa en ny cykel snart?
Men detta är 2 gången någon själ MIN cykel.
Jag blir så förbannad!?
Vilka puckade puckon det finns i denna värld.
Jag är så sur!!!!!

Förra gången stod cykeln i källaren.
Vi tänkte "den står säkert säkrare där!
Men vi hade så fel och cykeln blev stulen.
Nu det här gången ja, men då gör vi som mimer säger och ställer den i cykelförrådet.
Där den är så säkert som de menar på mimers huvudkontor.
Men tror ni den får vara ifred där ?
NEJ !

Jag blir bara så lessen på att folk inte kan låta andras grejer vara.
Liksom jag respekterar alla andras saker och låter dem vara även om de så står en olåst cykel mitt framför ögonen på mig.
Varför kan de då inte respektera mina saker !
Hoppas de har så mycket skuldkänslor just nu.



Underbaraste dagen på länge<3

Hejsan bloggen!
Idag är min livsenergi på topp.
Tror det var länge sen det kändes så här bra att leva!
Haha, nu låter det som om jag är depp alla andra dagar om året, men det är jag såklart inte.
Utan oftast finns det ett leende på mina läppar.
Men den här dagen har varit väldigt speciell på många vis.
Fast det igentligen inte hänt något att vara så här glad åt.
Jag känner mig kär i livet just nu.
Och vet ni vad ? Det känns underbart.



Jaja, iaf ett försök till en puss till alla er.
/ emmely graje

RSS 2.0