Viktdag

Jag har slarvat den senaste tiden med viktuppdateringar.
Men jag ska försöka bättra mig!
Så idag är det ju måndag den 30/8 och vikten har tagit ett jättekliv.
Hela 89.1 kg väger jag nu.
Förra veckan vägde jag 92.8 kg.
Men det finns såklart en del förklaringar.
Min tjejvecka är slut äntligen.
Jag har ätit flytande ett par dagar efter som magen verkligen är irriterad.
Men iaf så har jag gått ner 148.8 - 89.1 = 59.7 kg
Det känns overkligt. Jag sitter och väntar på att drömmen ska ta slut.
Men det här är verklighet.
Min verklighet.

Puss <33

Ulrikas sommarstuga!!! <333

Hallå, nu sitter jag i underbara ulrikas sommarstuga!
Det är jätte skönt att komma bort från västerås en stund.
Det har varit många go skratt och disskutioner :) <3
Jag skulle vilja ha en sommarstuga en vacker dag.
Jag har sovit som en kung i natt.
Nu blir det snart lunch sen får vi se vad som händer.
Men jag lovar er.
Det blir aldrig en tråkig stund med ulrika!
Jag tycker verkligen om den här tjejen! <333

Puss :)

Förändringen är påtaglig!



Det har hänt massor sen sist. Vet inte riktigt vart jag ska börja berätta.
Men måndagens vikt den 23/8 var 92.8 kg. Så jag hade gått upp 0.5 kg.
Men det känns inte som om det är hela världen liksom. Jag trivs väldigt bra med den kropp jag har.
Kolla bara på bilden. Jag vet ju att jag är så mycket mindre nu. Men det går inte riktigt in i mitt huvud. Jag glömmer bort att jag faktiskt inte är samma människa som förra året. Inte utseendemässigt eller personlighetsmässigt heller. Jag har förändrat så enormt på detta år. Jag har vuxit och utvecklas, och det känns jätte skönt.
Men i grunden är jag ändå samma emmely som förut.

Ett besök på akuten har det också blivit av. Torsdags kväll började jag får ont i ryggen och magen på höger sida. Det går inte att beskriva hur ont det verkligen gjorde. Jag ville krypa ur mitt skinn, jag klättrade på väggarna, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag grät, kunde inte andas. Helt sjukt. Men efter 4 timmar på akuten och ett antal undersökningar visste det inte vad det var. Smärtan avtog senare lite i taget så jag fick åka hem med rådet att uppsöka husläkaren om det händer igen. Men jag har aldrig i hela mitt liv haft så ont. Inte ens när jag vaknade upp från op:n.

I fredags dvs igår efter skolan var jag och handlade kläder. Det är med sån enorm glädje jag kan skriva att jag nu kan ha storlek 46 på byxor. Storlek 46!? Det kanske inte verkar vara något speciellt för er. Men för mig är det en enorm grej. Jag kan nu handla kläder på vanliga avdelningar! Jag sitter här med tårar i ögonen. Jag har aldrig någonsin kunnat handla kläder där. Det var verkligen ett mål jag hade innan op:en att kunna handla kläder vart jag vill och inte behöva kolla på storleken. Att inse att jag faktiskt är där jag alltid velat vara gör mig känslosam. Jag har uppnåt ett av mina största mål i mitt liv! Och det gjorde jag blott 17 år gammal.
Jag är så otroligt stolt över mig själv. Jag kan faktiskt!

Jag kan äntligen bli den jag alltid velat vara. En söt underbar och snygg tjej. Så som man ska vara när man är ungdom. Jag kunde säkert bli det förut med. Men självförtroendet var inte helt 100% och allt var så mycket jobbigare. Kommer knappt ihåg hur det var. Men ibland slår det mig att jag hela tiden nu upplever och gör nya saker. Jag vågar mer. Många av de "jag kan inte" - tankarna finns inte längre. Jag vill prova nya saker! Jag vill utvecklas och jag vill framför allt leva livet fullt ut!

Jag tackar Gud för att just jag fick denna chans!

24/08 2010 <3

24/08 2010 - Dagen jag försökt undvika.
Idag har jag haft ett leende på mitt ansikte hela dagen. Just för att inte känna. För att inte visa.
För att inte behöva förklara. Men framför allt för att överleva dagen. Jag har skrattat så jag har ont i kinderna.
Det som inte syns uttåt finns inte. Jag har inte tillåtit mig att tänka. Jag är faktiskt tacksam över att dagen var ganska lång. Uttåt sett har jag mått som alla andra dagar. Ingen som inte känner väl mig har sett något fel. Bara de som kan läsa mina ögon har reagerat. Men inte frågat. Jag är tacksam över det. För jag vet om den frågan hade kommit hade jag brytit ihop. Jag vill inte att någon enda människa på denna planet ska få se mig när jag bryter ihop. Jag vet att det inte alls är bra att göra som jag gör. Jag vet så väl när jag ligger där i sängen i natt och ska försöka sova kommer tankarna att äta upp mig.
Men jag vill inte vara svag längre.
Jag vill vara stark.

Min morfar var den bästa alltså. Min morfar, ja hur ska man försöka förklara hur en person var?
Första gången han träffade mig fick jag smeknamnet emlan. Fast pappa hade försökt att inte ta ett namn som fick smeknamn. Men man kan säga att han inte riktigt lyckades. Men jag förblev emlan i hans ögon föralltid.

Jag kommer ihåg när jag som 5 årig lite flicka stod och plingade på hans dörr. Han öppnade den alltid sakta och man kände lukten att skorpor, fisk och målarfärg. Det var liksom morfar det. Han öppnade iaf och sa alltid " nemen vem är det här? Är det inte lilla emlan? " Med den där speciella rösten som bara min morfar kunde få till. Där efter skrattade han lite och släppte in oss.
Han slutade aldrig med det heller. Jag kommer ihåg sista gången jag stod där vid hans dörr och han sa de där meningarna. Jag kände den där morfar lukten. Jag kramade om honom och skrattade och sa " nemen morfar dina byxor sitter vid knänen!" Efter det var det försent.

Min morfar som stoppade handen i fickan och tog upp några slantar. Sedan vände han sig alltid till mig och sa " gissa hur mycket det är? Om du gissar rätt får du pengarna!" Jag gissade alltid. Men fel såklart. Då skrattade han och sa nej, ta dem du emlan och köp något du vill ha!

Ja sen alla semestar han spenderade med oss. Finland och munindalen. Öland och stugan vi aldrig hittade till.
Det var kryssningar osv. Jag kommer ihåg när han rammlade under en bil på båten när vi skulle till finland. På något sätt är det så morfar. Han tog alltid sin egen väg. Vi gick runt bilarna men mofar han skulle minsann gå över dragkroken med sin rullator och såklart rammlade han under bilen. Han gjorde inte illa sig som tur var och semestern fortsätte.
Eller den gången på öland då pappa tappat bort stugnycklarna i vattet och åkte för att hämta reservnycklarna. Då skulle ju bara morfar som inte var så stadig på benen ner i vattnet. Men rammlade av den första vågen som träffade honom. Jag som kollat åt ett annat håll ser att mamma vinkar till någon. Där ligger morfar som en klubbad säl i vattenkanten. Och skriker hjälp hjälp! Jag springer för livet som 10åring(?) och försöker få upp morfar på 150+ kg. Jag får tillslut upp honom och mamma ser så glad ut. Hon trodde nämligen att att vinkade och sa hej hej ! Haha.

Finns så många minnen av min underbara morfar.
Han ringde ju 5 gånger om dagen och frågade samma sak. Men det var ju morfar. Min morfar. Han pratade alltid om att jag skulle bli något stort när jag blev större. Att jag skulle klara av att gå ner i vikt. Jag bara önskar att han kunde se mig nu. Se hur stor och stark tjej jag blivit. Jag vet att han skulle varit stolt.
Och jag måste tro att han sitter där uppe i himmelen och kollar ner på mig. Jag tror att han vet allt vad jag gått igenom. Jag tror han vet att de 56 kg jag gått ner är för honom också.

Min älskade morfar har det bra där uppe!
Jag älskar dig min morfar karl "kalle" "kallekungen" Andersson.

DIKT
Jag glimtar upp mot himlen
Jag tänker på dig
Det snurrar minnen i min hjärna
Du var underbar min morfar
Jag ska försöka att le idag i stället för att gråta
Ska försöka hylla dig och ditt liv i stället för att sörja
Men jag kan inte hjälpa det om några tårar faller..
Du har en speciell plats i mitt hjärta.
Du är saknad min stora,gulliga och snälla morfar
4 år går fort.
Alldeles för fort.
En dag ses vi igen, det lovar jag.
 05/10 1928 - 24/08 2006


kort. kort kort.



Nu är det bara att rocka denna stil. I like it !

Hår och läger.

Hallå.
I morgon åker håret av.
Iaf en del av det.
Det känns så skönt att äntligen göra någontig åt det här slitna håret.
Kommer bli toppen bra hur hon än klipper.
För ja, det kan knappast bli värre än vad det är nu.
Jag vill ha förändring!

Gick in på min frisörs hemsida och såg att man nu kunde boka online.
Hur bra som helst!
Så jag gjorde det på samma gång.
Så den 27 oktober ska jag klippa mig igen ;)
Haha.
Men det blir nog super!

Väldigt mycket hår i det här inlägget.

Men jag kan även säga att jag åker på ledarläger den 18-20 aug.
Det var så länge sen jag åkte på läger känns det som.
Alltså där man faktiskt inte är ledare utan deltagare.
Det kommer nog bli skit kul.
Det brukar aldrig misslyckas.
Jag längtar så grymt mycket till draget börjar igen.
Dessa underbara barn alltså.
Mitt hjärta smälter varje fredag jag får tillbringa med dem.

Massor med kärlek.




viktdag.


Hallå ni underbara!
Dagens vikt är desamma som förra veckan.
Så 92.3 kg väger jag och 56 kg är tappat!
Puss!

Dagens tankar.

Umgås med dem som förtjänar det.
Ge kärlek till dem som ger kärlek tillbaka.
Alla gör misstag.
Men förlåt inte innan du verkligen menar det.
Gör de val du behöver.
Gå vidare och var fri.


Fika nr 1 och fika nr 2 och stolthet.

Hallå snyggningar.
Jag är såå trött just nu.
Jag förstår inte att gå på stan och fika kan ta så på krafterna ;)
För det är nämligen det enda jag har gjort idag.
Först träffade jag Ann och tog en lång fika för att sedan hitta ett par skor till henne.
Det var mysigt <3
Gick med henne till bussen och vinka av henne ;)
Så mötte jag upp ulrika och tog en fika till <33
Haha, jag var faktiskt nyttig den andra gången och tog en macka.
Sen letade vi reda på röd och grön stark sak ( glömt namnet) och sen tog jag bussen hem.
Men jag är helt slut!
Jag förstår inte.

Jag känner mig lite sådär grymt stolt över mig själv.
56.5 kg liksom.
Jag skulle bevisa hela världen när jag gjorde den här op:n att jag kunde lyckas.
Det har jag gjort nu.
Till alla dem som någon gång tvivlat på mig.. Jag skrattar er rätt upp i ansiktet!
Jag har gått ner lika mycket som en del av mina vänner väger.
Jag har gått ner en hel person.
Det finns en hel del kvar att ta.
Men faktiskt jag är rätt nöjd nu.

För mig handlade eller handlar det aldrig om att bli jätte smal.
Det handlade om att kunna röra sig som man vill.
Det handlade om att orka med att gå i samma takt som sina vänner.
Det handlar om att inte missa någonting pga av övervikten.
Det handlade om att kunna handla i normala butiker.
Det handlade om att inte få ont i kroppen varje dag för överviktens skull.
För mig handlar det om att kunna njuta av livet till 100%.
Att leva som vilken av 17 åringarna som helst.

Jag är där nu eller iaf riktigt nära!


Viktdag

Hallå och god morgon!
Dagens vikt är 92.3 kg.
Vilket känns jätte bra!
Så 148.8 - 92.3 = 56.5 kg
:) :) :) :) :) :) :) :) :)

Puss :)

Snart höst!




Här sitter jag i min sommrigaste och enda(!!!) klänning jag äger.
Regnet smattrar lite lätt mot rutan.
Sommarmusik spelas i högtalarna.
Jag känner mig fridfull.
Sommaren är snart slut.
I höst bär det av mot nya äventyr och upplevelser.
Det är nya mål som ska klarars av.
Jag vet att det kommer vara mycket skratt,gråt,glädje och känslor.
Men vad som än händer kommer jag klara det.
För jag är stark.
Man möter alltid motgångar i livet men beroende på hur man möter motgångarna får man olika resultat.
Jag kan inte sitta och må dåligt över andra människors val här i livet.
Jag har bara mig själv att ta hand om.
Det är upp till mig hur jag ser på livet.
Jag vill se livet med starka färger, musik, skratt och kärlek.
Jag är på väg dit igen.
Jag klarar det för jag är stark!

Kramar!

Nu är det nära!

Hallå!

I vårt område har vi ett elljusspår som vi helt enkelt kallar "spåret" som är på ungefär 2,5 km (?)
Jag tror det är något sådant.
Jag har gått i det där spåret hela min uppväxt.
Ja, man var där med dagis, förskolan,skolan,fritids.
Det där förbannade skit spåret.
Jag har aldrig tyckt om det.
Man går och går får ont i fötter, knän, rygg.
Ja, det fanns till och med en tid då pappa tvingade mig och följde med mig till spåret för att jag skulle röra mig.
All heder åt honom alltså.
För jag gjorde ju allt för att slippa.
Jag gjorde världens liv varje gång.
Men vad gör man när ens barn har fettma men äter inte mer än vanligt och rör sig som alla andra?
När läkarna säger åt oss att mina föräldrar inte ska tvinga i mig mat, att de ska sätta lås för kylskåpet mm
( Nej såklart mina föräldrar aldrig tvingade mig äta! )
De trodde ju inte på oss.
De ville bara bevisa läkarna fel.
Men såklart nästa gång vi kom på kontroll hade jag iaf gått upp i vikt.
Då la pappa den idén på hyllan.

I högstadiet hatade jag när vi hade konditionstest i det där förbannade spåret.
Jag kom ju iaf sist.
Jag hade inte förbättrat mig sen sist och jag visste att lagom tills jag var tillbaka hade läraren gått därifrån för länge sen.

Men när jag fick en medicin som sas ta bort hungerkänslan började jag faktiskt gå där helt frivilligt.
Tack vare den där medicinen  och att jag gick 5 km/ 3 gånger i veckan gick jag ner 18 kg eller något sådant.
Men effekten på medicinen höll bara ett tag och vad händer då? Man går upp 18 kg + några till.
Ja, man tappar lusten och man slutar.

Men det var iaf då.
Jag gjorde ett löfte med mig själv någon gång i mitt liv ska jag springa ett helt varv!
Nu, 54 kg lättare är drömmen nästan sann.
Jag springer ungefär hälften. Går hälften.
Ibland mindre ibland mer.
Bara att jag springer är ett stort framsteg för mig.
Då jag när jag var som tyngst gick ett varv på ungefär 40 min.

Jag är så otroligt stolt att jag är så nära ett mål jag satt upp för mig själv.
Jag klarar det!
Och till nästa sommar ska målet vara uppfyllt!
Nu är det nära!

Kram

.....

Ibland måste man bara stanna upp och inse sina egna misstag innan man dömmer andras.


Förändring?

Nu har jag bestämt mig. Att jag är alldeles för sur, lessen och irriterad.
Förändring på G hos mig.
De finns alltid saker som händer runt omkring en.
Men förut fanns en sida hos mig som gjorde att allt det försvann.
Det är vad jag ska försöka uppnå.
Puss <3

Mörker

Har ni varit med om att ni ser bara mörker.
Ni söker ljuset men hittar det inte.
Ni letar och ger nästan upp.
Jag tror jag ger upp nu.
Jag orkar inte vara stark.
Orkar inte le.
Men vem dämpar fallet?
Vem finns där föralltid?
Vem orkar lyssna?
Vem vill torka mina tårar?
Jag bryr mig inte.
Bara jag slipper le.
Slipper vara glad.
För då ljuger jag.
Mörkret omsluter mig på alla sidor.
Jag är bara mig själv nu.

Dömd.


Döm ingen annan om du själv inte varit där.
Känt vad de har känt.
Upplevt vad de har upplevt.
Det är för lätt att sätta stämplar i varandras pannor.
Jag gör det rätt ofta.
Försöker förändra mitt betende.
Försöker se människor i annat ljus.
Döm inte andra om du själv inte vill bli dömd.


Viktdag

Dagens vikt är desamma som förra veckan.
Pga ingen träning alls och rätt kass mat.
Men det gör ingenting och jag får faktiskt se till att denna vecka blir bättre!
Dagens vikt är alltså 93.9 kg :)
Puss!

Vänner

Alla här i världen vill ju känna sig älskade och behövda. Då mår vi som bäst.

Mina vänner gör så jag mår bra. De får mig att utvecklas till den jag vill vara. Idag när jag gick upp kände jag bara ren glädje över de jag har i mitt liv. De roliga, tramsiga, knäppa, smarta, jordnära, fina och underbara vänner som jag älskar massor! Dessa människor jag vet att jag kan ringa närsomhelst om det skulle vara något. De människorna som tar sig tid att lyssna fast jag inte alls har någon ordning på mina tankar. När allt bara sprutar ut ord ur munnen och när jag bara vill sitta tyst så finns de där. Mina underbara vänner som med en enda blick kan se hur jag mår. Mina underbara vänner som drar mig åt sidan kollar mig i ögonen och frågar hur det är på riktigt. De som ser när leendet på mina läppar är falskt. Jag älskar er! Jag försöker säga det ofta. Men jag kanske inte gör det tillräckligt! Men jag är så sjukt glad över mina vänner!  

Men visst är det konstigt det där att ens vänner som man stod så nära förut bara försvinner. Man byts ut. Som om deras funktion är förbrukad. De behövs plötsligt inte mer. Den personen man förut inte kunde tänka sig stå utan, spelar nu ingen roll om den finns i ens liv. Vissa människor har förbrukat sin funktion och går vidare. Som om de på något sett inte vågar komma för nära. Inte vågar öppna sig för sin vän. Utan hoppar till nästa vän sen nästa. För att man inte ska se den riktiga personen bakom allt annat. Den där glada ytan som den personen har mot sina nya vänner är bara en fasad. Man ser det så väl. Men eftersom man är kassad i soporna - förbrukad. Har man ingenting att säga till om. Inte ens när man ser att personen lider. Man duger inte längre.
Den förbrukade personen försöker desperat hålla kvar deras vänskap. Men tillsist orkar man inte mer. Det är okej. Jag förstår. Jag behövs inte. Hejdå.

Jag försöker hålla mig till personer som jag både kan ta och ge till. Personer jag blir glad av. Personer som jag vet finns där om 3 månader, ett halv år, 4 år osv. Personer jag kan gråta med ena sekunden medans nästa står vi och as garvar. Personer som är uppe i varv. Men samtidigt ska kunna vara nere på jorden. Personer jag skapar fina minnen med. Personer jag känner glädje av när jag tänker på dem. Personer jag kan få ett sms av utan att få en klump i magen. Personer som inte byter ut en för någon annan!


Jag älskar er mina fina vänner.
Ni betyder allt för mig!
Tack för att ni finns!

Jag har gett upp.
Det är upp till dig nu.

RSS 2.0