Nu är det nära!

Hallå!

I vårt område har vi ett elljusspår som vi helt enkelt kallar "spåret" som är på ungefär 2,5 km (?)
Jag tror det är något sådant.
Jag har gått i det där spåret hela min uppväxt.
Ja, man var där med dagis, förskolan,skolan,fritids.
Det där förbannade skit spåret.
Jag har aldrig tyckt om det.
Man går och går får ont i fötter, knän, rygg.
Ja, det fanns till och med en tid då pappa tvingade mig och följde med mig till spåret för att jag skulle röra mig.
All heder åt honom alltså.
För jag gjorde ju allt för att slippa.
Jag gjorde världens liv varje gång.
Men vad gör man när ens barn har fettma men äter inte mer än vanligt och rör sig som alla andra?
När läkarna säger åt oss att mina föräldrar inte ska tvinga i mig mat, att de ska sätta lås för kylskåpet mm
( Nej såklart mina föräldrar aldrig tvingade mig äta! )
De trodde ju inte på oss.
De ville bara bevisa läkarna fel.
Men såklart nästa gång vi kom på kontroll hade jag iaf gått upp i vikt.
Då la pappa den idén på hyllan.

I högstadiet hatade jag när vi hade konditionstest i det där förbannade spåret.
Jag kom ju iaf sist.
Jag hade inte förbättrat mig sen sist och jag visste att lagom tills jag var tillbaka hade läraren gått därifrån för länge sen.

Men när jag fick en medicin som sas ta bort hungerkänslan började jag faktiskt gå där helt frivilligt.
Tack vare den där medicinen  och att jag gick 5 km/ 3 gånger i veckan gick jag ner 18 kg eller något sådant.
Men effekten på medicinen höll bara ett tag och vad händer då? Man går upp 18 kg + några till.
Ja, man tappar lusten och man slutar.

Men det var iaf då.
Jag gjorde ett löfte med mig själv någon gång i mitt liv ska jag springa ett helt varv!
Nu, 54 kg lättare är drömmen nästan sann.
Jag springer ungefär hälften. Går hälften.
Ibland mindre ibland mer.
Bara att jag springer är ett stort framsteg för mig.
Då jag när jag var som tyngst gick ett varv på ungefär 40 min.

Jag är så otroligt stolt att jag är så nära ett mål jag satt upp för mig själv.
Jag klarar det!
Och till nästa sommar ska målet vara uppfyllt!
Nu är det nära!

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0