En av de få jag gör allt för del 3



Den här tjejen är speciell. Den här tjejen är den av de bästa sakerna som har hänt mig.
En barndomsvän jag aldrig släpper. Med henne kan jag vara 100% mig själv. Hon behandlar mig aldrig annorlunda pga. av hur jag ser ut eller gör. Hon är den trygga punkten jag vänder mig till med mina funderingar och ibland väldigt konstiga tankar. Det är så att vi inte pratar så mycket. Eller ses så ofta. Men vi har alltid haft det så. Vi lever så helt olika liv, även om jag på senaste tiden har kommit närmare hennes liv (?). Men ja det behövs inte mer än en liten blick så förstår jag ibland. För med oss behövs det ibland inga ord. Min blick som möter hennes i några sekunder. Hon såg att jag sett. Det behövs inga ord, för det är inte det hon vill ha. Har jag lärt mig. Hon får mig att inte tänka så mycket. Utan leva i stället. Ha kul och ta konsekvenserna sen. Man behöver inte vara så sträng emot sig själv. Hennes motto skulle kunna vara: Livet är en fest ;) haha.

Jag har suttit flera gånger och funderat hur var vänskap började egentligen. Och jag vet inte om hon vet när det började. Men första minnet från oss är i skolan. Ja, i tvåan bestämt. Det är lunch och ja, lat som hon är säger hon att hon inte kunde skala sin potatis. Så där satt jag minst en gång i veckan och skalade hennes potatisar. Lilla lilla Ann, kommer du ihåg vad små vi var? Jag ser det som en film i hjärnan. Den går om och om igen. Oss två där vid bordet i klassrummet. Med Rasmus och Brandon. En annan bild av henne vid den tiden är när hon står vid sin cykel längst ned i ledet skit nervös över cykelutflykten med klassen. Och när de kommer fram till utflyktsmålet kommer ann 5 min efter de andra alldeles röd i ansiktet.

Alla har vi varit små. Alla har vi förändrats sen den tiden. Vissa mer än andra.
Ann har förändrast både i utseendet och personligheten att jag hade svårt att hänga med ibland.
Men med tiden lärde jag mig att man aldrig har lärt känna ann färdigt. Utan det kan komma förändring och nya saker man inte visste precis när som helst. Det är en sak jag med tiden lärt mig älska med henne.
Och nu när jag är i förändring finns hon där. Hon dömer inte. Bara ler och tittar, och ibland säger hon VA ? Lilla fega Emmely. Har du verkligen gjort det där? HAHAH det trodde jag aldrig! Du är fan dum! 
Men jag vet att det är ord av kärlek. 
 En annan sak jag älskar med denna underbara tjej är hennes sätt att säga exakt vad hon tycker!
Hon är rak på sak och tar aldrig några omvägar.

Men vår vänskap kan man ju inte säga har varit rak. Men jag har alltid vetat att hon dyker upp igen när hon behöver mig och att hon behöver lära sig av sina egna misstag. Och jag dyker upp till henne när jag behöver henne och även om jag tror ibland att jag är stark ensam. Så har jag fel. Jag är stark med Ann vid min sida.

Tack för att du finns!
Så om du inte visste det, älskar jag dig min fina vän!
Och du, försvinn aldrig ifrån min sida.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0