31/10 2010 <3

Hallå.
Dagen började med att jag vaknade vid 9 tiden.
Hade inte tänkt att gå till kyrkan men eftersom jag ändå hade vaknat gick jag dit.
Träffade lite nya och gamla bekantskaper :)
Mycket trevligt.
Sen gick jag hem och tog det lugnt.
När mamma kom hem åkte vi till lilla Theas kalas.
Grattis min söta flicka på 2 årsdagen :D
Ja, så nu väntar jag på maten som kommer vilken minut som helst.
Underbar dag <3

trött tjej_93


Det blev inte alls som på bilden.

I stället blev det kort.
Coolt.
Unikt?

Klipper mig.


(testar ett tidsinställt inlägg)

Hallå.
Just nu sitter jag hos frisören och fixar till håret.
Hon tycker jag passar bäst med ganska kort hår som på bilden.
Vi kör på den stilen tycker jag med.
Det är lätt att sköta och lätt att fixa till om man nu orkar.
Den enda nackdelen jag anser är att det inte går att sätta upp i toffs.
Men vi får se hur det blir!
Och bilder kommer senare.
Puss <3


Bilder

 

Kolla på dessa bilder. Studera dem noga.
Finns några skilnader och olikheter?
Det är 15 dagar ifrån varandra. Men det är samma leende.
Ser ni rynkorna vid sidan om munnen?
Det kan förklara allt. Om man vet vad det betyder.
Just de där förbannade rynkorna betyder att jag inte mår bra.
Att leendet är fake.
Ser ni ögonen?
De tomma uttryckslösa ögonen.
Skriker de inte " ta mig här ifrån?"
Jag tycker inte dessa bilder är fina. För jag kan läsa av dem.
Jag vet att jag just gör en sån min med munnen när jag verkligen försöker dölja hur jag mår.
Men att ingen annan ser. Att ingen annan förstår.
När ni frågar hur jag mår och jag svara bra, så vill jag att du frågar om det verkligen är bra!?
Du behöver bara skrapa lite på ytan för att se.
Säg inte "vad har hänt nu då?".
Låter som om jag inte gör något annat än att må dåligt.
Jag blir bara mer ledsen, arg eller förbannad.
När jag inte hört av mig på några dagar betyder det att jag inte mår bra.
Om du skulle kunna ringa och bara prata en stund om allt och ingenting.
Det skulle betyda massor.

Jag vet.
Jag är den snälla lilla gulliga emmely som det alltid är bra med.
Som alltid finns där och som man kan prata med.
Men att vara snäll hjälper ingenting till.
Jag får ingenting för det ändå.
Men jag är inte sån längre.
Kommer aldrig att bli igen.
Jag bygger upp masker.
Det tar ett bra jävla tag att brya ner dem.
Och när du väl gjort det gör jag allt för att göra det ett helvete för dig.
När du bryr dig försöker jag ännu mer att få bort dig.
Fast det enda jag vill är att du stannar bredvid mig.


Jag orkar inte.
Men jag kommer bli jag igen.
Men inte på samma sätt.
Men jag kommer bli hel igen.
Snart.


Idag är en vacker dag.

Idag mina vänner är en vacker dag.
Idag var sista dagen på praktiken där jag spenderat de senaste 4 veckorna.
De första 2 veckorna var verkligen jobbiga.
Men när jag kom över den gränsen var det underbart.
Jag har inte mått på topp den senaste tiden men jag har ändå gått dit varje dag och gjort mitt bästa.
Om jag kan få en enda människa där att le har jag lyckats.
De har gjort intryck för livet hos mig.
Det kändes väldigt tungt att gå där ifrån idag.
Men jag vet att de har det bra.
Det sista jag såg var ett leende och det värmde.
När jag gick därifrån hade jag världens leende på läpparna men hjärtat var tungt.
Jag kommer sakna stället.
Tack!

2008-2009



Det fanns så mycket glädje
Det fanns så mycket sång
Det var lättare tider
Då det inte fanns någon sorg...

Ursäkta.

Ursäkta.
Men jag har tröttnat på alla lögner.
Allt bullshit.
Alla falska leenden.
Du vet att jag finns här gumman är en ren lögn.
Du finns aldrig när jag behöver dig.

Jag slutar nu att höra av mig.
Så får vi se vilka som finns kvar.
Det lär inte bli många, det kan jag lova!


Ni ser framgångarna, här är verkligheten!

Hej.
Vilken dag det har varit.
Jag är helt slut!?
Klev upp på vågen imorse och vågen visade 86.7 kg.
Alltså blev blir det 148.8 - 86.7 = 62.1 kg.
Toppen! :)

Jag har tänkt en del idag. En väldigt massa om ni förstår.
Jag har tänkt det här med framgång.
När någon lyckas med något så ser man bara framgången och inte vägen dit.
Får ofta höra " wow 62 kg!? Det är ju as mycket! " med lite avensjuka i rösten.
Men helt ärligt vad är det att vara avensjuk på?
Ni har aldrig upplevt hur det är att inte orka gå upp för en trappa och benen viker sig och man får ingen luft.
Visst jag har gått ner 62 kg. Men hur stor var jag inte från början då ?

När någon frågar hur det har gått säger jag att första halvåret var ett helvete.
Men idag är det ganska bra. Vissa dagar är bättre än andra.
Jag kan fortfarande se att det bara lyser minus 62 kg i ögonen på dem.

Det är inte du som är med mig när jag springer till toan och spyr.
Det är inte du som har legat på skolans toalettgolv och gråtit och spytt samtidigt.
Det är inte du som torkat tårarna gått ut och lett som om ingenting har hänt.
Det är inte du som nästan svimmar i duschen varje gång.
Det är inte du som mår extremt illa när du äter mjuktbröd, pannkaka, pyttipanna, det mesta vid matlagningsgrädde i osv osv.
Det är inte du som får blåmärken på knänen för att de slår emot varandra.
Det är inte du som inte kan  unna sig ett glas cola eller en bulle utan att må illa i en timme eller två.
Det är inte du som inte vet vem hon är. 
Det är inte du som ler ändå.
Det är inte du..
Det är jag!

Jag är så trött på att folk tror jag är lat.
Att jag tog den lätta vägen.
Jag är trött på att folk tror jag svälter mig själv för att jag inte vill ha den där bullen.
Det är inte värt det. Jag väljer hellre att inte äta den där bullen och må bra, än att äta den och må illa i en timme.
Jag är så trött.
Men kom igen " lite kan du väl unna dig!"
Jag lovar jag lever inte bara på knäckebröd och banan. Jag äter mat och ibland äter jag onyttigt men då vet jag att jag måste vila i 2 timmar efteråt.
Men jag orkar framförallt inte le fast jag mår skit illa och bara vill spy.
Jag orkar inte.

Men framförallt orkar jag inte med folk som ljuger.
Det är inte min stil.
Men det kanske ska bli eftersom det är så alla andra beter sig.
.

The road of life.



Vägen vi går på kommer aldrig bli rak. För min del kommer den nog alltid vara krokig och med tvära vändningar Det är någonting jag får lära mig leva med. Jag vet inte vad som väntar runt hörnet med jag är alltid beredd på vad som än kastas emot mig. Jag har alltid garden uppe. Samtidigt måste jag lära mig att leva för stunden. Man kan inte hela tiden gå och oroa sig för saker som kan hända längs vägen. För då missar man det som sker just i denna sekund. Det som skapar nuet helt enkelt. Det som skedde förut har jag ingen möjlighet att ändra. Så varför grubbla över någonting som redan har varit? Jag vet att jag ofta gör det felet. Kollar bakåt i stället för framåt. Jag har insett att nuet är en fantastisk sak. Att bara lyfta blicken och se allt klart igen. Se det där fantastiska leendet från en person man tycker om. Eller tillåta sig själv ge en person en extra hård kram och och viska i dens öra att hon är fantastisk! Ja, det också vara att släppa allt annat man håller på med och starta ett pusskrig med sin 8 åriga systerdotter.
Prova att bara stanna upp och visa för din omgivning hur mycket de betyder för dig!
Jag har insett är livet är skört. De kommer inte finns där föralltid.

Det gäller att hitta sätt att hantera olika situationer. Bra som dåliga. Jag tror att hur man haterar olika saker i sitt liv handlar om mognad och identietet. Vet jag vem jag är så känner jag mig trygg med mina beslut. Jag har då resonerat över mina olika alternativ och tagit fram den bästa möjliga val enligt min mening och behöver då inte ta ut det på någon annan. Men om man är osäker och har tappat bort den man var handlar man ibland väldigt dumt och barnsligt. Det är ju lättare att gå på någon annan och få den att må dåligt än att ta tag i sina egna problem. Man lägger all sin energi på att hata,bråka och vara arg än på att försöka hitta vem man är. Oj vad många sådana fel jag har gjort på senaste tiden. Den som säger att de inte sett någon förändring i mig känner mig inte eller så känner den fel sorts emmely. Jag är verkligen inte den jag är nu på riktigt. Men jag står för de fel jag gjort och det är en början i alla fall.
Jag börjar sakta med små myrsteg hitta tillbaka.
Jag är stark så jag kommer tillbaka en väldigt vacker dag!

....
Och ett stort tack till dem som stannar vid min sida.
Men jag förstår om ni inte orkar.

Jag älskar er.

Jag kommer tillbaka.

Jag är beroende av att veta vad alla andra gör hela tiden.
Det här med Internet är inte bra alltså.
Jag måste hinna ta hand om mig själv också.
Måste hinna med träning, matteplugg och praktik.
Måste hinna med kvalitetstid med min familj och vänner.
Så jag tar tag i mig själv och gör ett försök att stanna borta från datan så länge som möjligt.
Det känns inte ens kul att blogga längre.
Det är kul att inspirera andra.
Det är kul att andra uppskattar det man skriver.
Det var kul när bloggen var "hemlig".
Då jag visste vilka som läste.
Men att folk bara kan googla ett ord och hitta hit känns numera obehagligt.
Men jag återkommer. Jag lovar.

Kärlek till er / emmely


När tankar och handling skiljer sig åt.

Jag är som solen.
Lyser starkt och klart halva dagen.
Sen snurrar allt runt mig men jag står still, står fast och jag kommer ingenstans.
Så blir det svart och mörkt.
Som natt och dag.
Liksom solen har jag två personligheter en starkt lysande och en mörk och svart.
Det känns som om jag står stilla.
Jag står fast.
Men allt runt omkrig åker med världens fart förbi mig.
Jag blir nedtrampad och smutskastad.
Bortslängd.
Jag har världens svåraste beslut att ta.
Två vägar att välja emellan.
Jag vet redan vilken jag måste ta men jag tar aldrig det där första steget.
För jag står still. Tvekar.
Jag är still med tankarna.
Så mycket energi som går åt.
Men jag vill inte stå där en dag och inte kunna svara på frågan,
"varför kämpade du inte mer för mig?"
Nej jag vill kunna stå där och kolla personen i ögonen och säga
"jag gjorde allt jag kunde, men det räckte inte tyvärr!"
Jag vet att jag inte kan förändra någonting egentligen.
Vem lyssnar på mig?
Vem lyssnar på en 17 årig tjej?
Ja hon vet inte mycket om världen tänker de säkert.
Jag ska börja trycka ner känslor och min vardag i pappersform.
Men vart ska man börja?
Hur ska jag med ord förklara?
Någonting de aldrig kommer uppleva.
Någonting de aldrig kommer förstå.
Jag är livrädd.
Fullständigt vettskrämd.
Men framför allt är jag arg.
Så arg.
...




Du ser sliten ut.

Undrar ni hur man ser ut när arbetskamraterna på praktiken säger åt en att gå hem 2 timmar tidigare med kommentareren "du ser sliten ut. Hörru gå hem innan du somnar?!"
Då kan jag berätta att man ser ut som jag gör just nu.

Varför ?

När någon har frågat hur jag mår idag har jag sagt,
"Det är bra!, Rent fantastiskt!, ja, det är säkert jag mår bra!"
Varför gör jag så?
När det inte alls är så jag känner.
När jag helst av allt skulle vilja ligga i sängen och gråta.
Varför skäms jag när jag mår dåligt?
Varför är jag inte ärlig mot mina närmsta vänner?
Jag vill inte belasta mina vänner längre.
Jag vill inte att de ska försvinna när de hör sanningen.
Jag vill inte stå här ensam.
 ~ Ibland måste man vara svag för att sedan bli starkare~


Viktdag

Dagens vikt 88.6 kg.
minus 60.2 kg alltså
0.2 kg upp.
:)

1 oktober 2010 <33


Emma ser till att jag blir en het brud <3
Detta är resultatet.


Hemkommen från dragetstarten.
De hade köpt en underbar blomma till mig.
Fast på det här kortet har jag inte fångat den med blicken än och undrar varför de ler så ;)


Mat måste alla ha ellerhur.
Denna bild är hur mysig som helst <3


Emma ringer ..


Och jag blev nervös. haha.


Medens Angelica och Ulrika leker.


<33


Emma är het och längtar efter martin tror jag bestämt (?) haha.


Glada var vi ..


Innan de far hem <33


PARTY!?

Maten är inhandlad.
Nu är dragettröjan på.
Sminket och håret är på plats.
Musiken pumpar ur högtalarna.
Jag är såå grymt vacker ikväll!
Jag väntar förväntansfullt på dragetstarten.
Jag älskar mina fina vänner!
Det går inte att beskriva med ord den kärlek som finns till dem.
Tack för allt <3
Åh jag är peppad!
Nu kööör vi :D :D


RSS 2.0