Den här tjejen!



Jag tycker den här tjejen är väldigt söt <3
Sötare än cola, sockervadd och till och med glass. Puss på den!

28/9 2010

Sitter här efter en fullspäckad dag!
Först mattelektion sen praktik till 21.30.
Praktiken går stegvis framåt och jag tror om jag ger det några dagar till så kommer jag trivas.
Nu sitter jag här helt slut och kan knappt hålla ögonen öppna.
Jag ska snart gå och duscha. Sedan hoppa i säng för att vara på praktiken igen imorgon bitti!
Sitter här i mitt nyinköpta linne och tänker fan jag är rätt vacker ändå!
Det är bara att inse att jag är vacker!
På alla möjliga sätt!!

Någon ville veta vad jag äter på en dag så här kommer det:

kl 10.00 2dl mannagrynsgröt
kl 12.00 1 banan
kl 17.00 3 dl kycklingsallad
kl 21.30 1 äpple
kl 22.30 1 knäckemacka och 1 banan.

Jag inser vilken dålig matdag det har varit och det brukar inte alls se ut såhär.
Men idag har det varit en extra stressig dag!
Jag har inte heller druckit en enda droppe idag.
Jag skäms. Kanske faktiskt är bra att skriva upp vad man äter.
fyfyfy på mig idag!




Viktdag

Hej :D
Idag låg vikten på 88.4 kg
Så en viktminskning på 0.4 kg.
Det är bättre än ingenting alls :)
Alltså en viktminskning på 60.4 kg allt som allt.
Jag är skit nervös!!
Det är första praktikdagen idag!
Håll tummarna för mig!
Puss <33

Bränner under mina fingrar.

Ännu en kväll då jag sitter vid datan och det bränner under mina fingrar.
Så många tankar som finns innanför min panna.
Jag vet inte riktigt hur jag ska forma meningarna.
De liksom bara kommer med blixtens fart.
Som tankarna på något sätt också gör.

Jag tror jag är rädd att släppa taget om det gamla?
Jag tror jag är rädd för det som varit.
Jag tror jag är förvirrad över det som är nu.
Jag tror jag är rädd för framtiden.
Jag vill ha det som jag alltid haft det.
Det är trygghet för mig.
Men att släppa taget är ovisshet och med ovissheten kommer rätslan som ett slag i magen.
Men vid det här taget borde jag ju vara van vid slag i magen?

Jag visste ju att frågan skulle komma.
Jag satt nästan bara och väntade.
Och där var den så synlig framför mina ögon.
Jag slöt ögonen, andades djupt och tog mod till mig.
Jag skrev ner det jag ville säga och läste det gång på gång.
Tryckte på skicka.
Det kände skönt att han höll med.
Att det inte bara är jag som inte orkar.
Jag är inte ensam fast du finns inte här.

Jag kan känna mig arg ett tag.
Jag kan känna mig ledsen ett tag.
Men framför allt känner jag mig besviken.
Den känsan kommer aldrig försvinna.
 
Jag är inte nr 1 inte ens nr 2 eller 3 i ditt liv.
Jag kommer någonstans långt långt ner på listan.
Jag kommer någonstans efter ölen.

Jag kommer efter ditt ego, dina polare och ölen pappa.

....


Igår, idag, i morgon.

Hej.
Ibland får man vara bitter.
Som jag var igår kväll.
Gårdagen skulle jag kunnat kasta bort långt långt bort.
Den börjar ganska okej.
Tills jag verkligen måste gå på toa.
Då jag råkar tappa min mobil i toan.
Ja, hur sjutton lyckas man?
I vanliga fall skulle jag börjat gråta.
Men det kändes så typiskt mig att jag bara stod och skrattade.
Sånt här händer bara mig liksom!
Så rip min mobil.

Sen ramlade jag nästan i trappan också.
Som tur är var jag snabb fram med handen.
Så jag klarade mig.

Idag känns det bättre och ska snart ut och motionera lite.
Känns så skönt att bara gå och tänka.
Jag måste bara vakna till lite först.

Senare ikväll blir det bio med bästa Ulrika
Det blir att se Grown Ups ;) <3
Kommer nog bli grymt faktiskt!

Idag har jag studiedag och det känns underbart.
Eftersom jag inser att jag har varit så sjukt stressad den senaste tiden.
På måndag börjar praktiken och jag ser fram emot det! :)

Love to you !
Måste bara säga att jag verkligen älskar mina vänner <33


Hur ler jag på insidan?


När jag ler
ser du då om
det är ett riktigt leende
av glädje
eller
ett falskt leende
av besvikenhet?




MVG fyfabian.

MVG MVG MVG MVG MVG MVG ..
lalalalalalalalala...
Jag må vara den bästa någonsin!?
Jag är GLAD!!
Jag bara älskar social omsorg!!
hihihihihi...
MVG MVG MVG...

Jag i november 2009 :)

- 60kg.


Jag måste vara bäst.
Jag är fin.
Vacker.
Söt.
Må ni veta att jag kämpat.
Jag brukar alltid ta framgång med en klackspark.
Men denna gång tänker jag suga på denna karamell ett tag.
För vet ni vad. Jag förtjänar det.
Ingen annan har gjort detta åt mig.
Jag har gjort det själv!?
Så jag kanske inte kan förstå hur mycket 60 kg är.
Men jag tänker njuta ändå.
Grymt stolt över mig själv.
Ingenting kan stoppa mig nu!!
För jag förtjärnar det.

Som ni säkert märkte är jag nu minus 60 kg.
Dagens vikt stannade på 88.8 kg
Vilket betyder en viktminskning på 60 kg prick.
Måste jag tala om att jag är glad?
.. och att väga 88 kg är väl ingenting?
Lätt som luften är jag ju nästan?

Detta firas idag med ett svenska prov och matteplugg i kväll.
Men jag har lyckats..
Jag har lyckats och är där, där jag alltid velat att vara.
Vad är nästa mål att lyckas med ?
För det känns lite konstigt att plötsligt inse att man inte behöver sträva efter det mål man har haft hela sitt liv.
Visst några kilo till tappar jag nog. Men sen då?

och sist vill jag bara tillägga att jag kan inte vara stoltare över mig själv just nu!!!
Jag klarade det!

Tack!

Det enda jag vill säga till dig är TACK!
Ett stort jävla tack.
Tack för att jag vet att jag alltid kan höra av mig om det är något.
Tack för att du alltid lyssnar.
Tack för att du alltid på något konstigt sätt vet just det rätta att säga.
Tack för att du får mig att må bra.
Men på något konstigt sätt vill jag inte förstöra din dag med dessa ord.
Visst låter det konstigt?
Jag vill inte ha följdfrågor.
Vill inte prata om det som varit.
Jag vill bara säga tack!
Jag tackar dig för att du just finns i mitt liv.

Jag vill tacka dig för de värmade kramarna som jag verkligen behövde just då.
Jag vill säga tack för att du lät mina tårar falla.
Jag vill säga tack för jag vet att du håller det du lovar.
Jag vill säga tack för att du är fullständigt ärlig.
Jag vill säga tack för du fick mig att skratta när mina tårar strömmade.
Att jag fick känna glädje för 3 sek betyder något enormt.

Och jag hoppas du vet.
Jag hoppas du vet att om du behöver mig på samma sätt som jag behövde dig så är jag här.
Jag är här föralltid och jag kommer aldrig försvinna!
Jag är fullständigt ärlig och ibland kanske du hatar mig för det, men jag finns alltid här.
Du ska aldrig tveka på det min vän.

Det enda jag ville säga med denna text var tack.
Tack för allt.
Du är underbar fantastisk och speciell <3



En mening.


Likt svalorna som glider långt där uppe i skyn skulle jag vilja känna min frid
.


Du.Du.Du.

Du förstår nog inte vad du gjort med mig
Hur mycket du förstört
Hur många saker som är begränsade i mitt liv
på grund av dig och ditt lilla patetiska beteende
Du har inte en aning
Du tror att du klarat dig bra
Att det är du som har format mig
Men faktum är att mitt mål har varit att bli så lite lik dig som möjligt
Då vet jag att jag lyckats
....

Skit dumping!

Jag borde vara van vid att spy nu.
Varför kommer jag inte ihåg att min mage inte tål det?
Så nästa gång jag nämner pyttipanna eller festis så skrik nej!
För jag tycket inte att spy är mysigt!

Då jag inte hade några känslor.

Jag tror jag ska bli som i 7:an och första terminen i 8:an.
Då jag aldrig visade känslor.
Då jag jämt hade ett leende på läpparna även om jag grät på insidan.
Då jag inte var den som var så spudlande och pratfull.
Då jag verkligen inte litade på någon!

Allting verkade så lätt.
Om jag hade allt för mig själv hade ju ingen något att slå tillbaka med.
Då jag helldre lyssnade än pratade.
Då jag helldre ville hjälpa än att prata om mig själv.
Då jag inte pratade skit om någon.
Då jag tänkte att alla har sina osaker till varför de beter sig som de gör. 
Då jag såg posetiva saker om folk och inte de negativa.

Jag vet faktiskt inte om jag gillar den jag har blivit.
Det senaste snart 11 månaderna har jag förändats så sjukt mycket.
Mycket till det bättre.
Men även en del till det sämre.
Jag fattar inte för ingen sett förändringen?
Varför ingen sagt till?

När vänner kommer för nära vill jag gärna putta bort dem som fort som möjligt.
Med alla möjliga medel.
Jag vill inte att folk ska se mig sårbar.
Jag skäms.
Därför vill jag inte visa känslor.
Det finns många orsaker till att jag beter mig såhär.
De samma med när folk stryker mig på ryggen. Det har med sina osaker.
Men jag skulle aldrig i livet berätta varför jag inte gillar det.
Jag lägger bara huvudet på sne och ber dem ta bort handen.

Det finns många saker som jag gör som andra inte förstår.
Saker som jag insett nu på senaste tiden att jag gör som har sin bakgrund i mitt förfluta.
Som jag trodde jag hade glömt eller gått vidare med.
Men i sanningen är att jag bara kuffat undan det och ja då kommer det upp igen.
Men jag kommer klara av det!
Det är liksom nu eller senare.
Jag väljer nu <3
För jag vill gå vidare.


viktdag

Hallå.
Denna vecka har jag gått ner i vikt igen.
Trots att jag ätit mer än vanligt.
Kanske jag äter för lite ?
Det går upp och ner som jag vet inte vad.
Dagens vikt är 89.5 kg.
alltså har jag gått ner 59.3 kg.
Det känns bra och denna vecka tänkte jag vara minus 60 kg.
Så ett realistiskt mål på 0.7kg kommer jag klara!

Ingenting, skola och praktik

Börjar bli bra med uppdateringarna :)
Hoppas ni gillar det ;)
Idag mina vänner har jag inte gjort ett skit.
Och vet ni vad?
Det är sååå skönt.
Jag var ensam hemma.
Hade hög musik på och bara njöt.
Försökte plugga lite.
Men det sket sig rätt rejält faktiskt.
Igår åt jag både glass och ostbågar utan att få dåligt samvete!
Det är stort.
I lagom mängd förstås.

I morgon är det skola igen.
Jag antar att jag har tappat lusten.
Tycker inte det är kul längre.
Men jag kämpar vidare med allt jag har.
Tycker jag var super duktig som gjorde färdigt arbetet i social omsorg!
Utsatta barn och socialt arbete hette kapitlet.
Det var dock väldigt intressant att läsa om!

Snart (v39) är det praktik.
Jag längtar.
Men jag fattar inte om min praktikplats tar hand om demenssjuka eller gravt utvecklingstörda.
Det står olika på olika sidor när jag googlade.
Det är en bit bort så jag får ta bussen dit <3
Men jag hoppas det bli kul!?

Jag måste berätta om en vän.

Jag måste berätta om en vän. En så otroligt vacker människa. En vän med personlighet som få.
Jag kommer alltid vara tacksam över att jag har henne i mitt liv! Hon är bättre än bäst liksom.
Hon förstår utan att jag behöver använda ord. En blick så förstår hon exakt vad jag menar.
Hon är lätt att vara med och ställer inga krav på mig. Ja, egentligen är vi så olika.
Men det är just det som är så bra. Hon lär mig att leva livet.
Göra oväntade saker och leva förstunden och jag lär henne att tänka till innan det blir konsekvenser.
Hon har alltid tid för mig och lyssnar på mig vad jag än har att säga och när jag inte har något att säga finns hon där endå. När jag vill ge upp får hon mig att fortsätta. Hon skulle aldrig tillåta mig att ge upp.
Många kan nog inte förstå varför vi är vänner. Vi har inte samma intressen eller samma livsstil.
Men efter 11 års vänskap förstår jag henne bättre än mig själv ibland.
Satt just och räknade. 11 år, det är väldigt länge!
Det har hänt så mycket genom dessa år. När jag tänker tillbaka genom åren så har vi förändrats så mycket båda två. Från jobbiga 6 åringar, genom tidiga tonåren och snart till unga vuxna människor. Men någonstans har vi accepterat varandra för de vi är. Visst det har gått upp och ner i vår vänskap men när det verkligen gäller vet jag vem jag ska komma till.
Hon får mig att må bra. När jag ser henne får jag ett leende på läpparna. 
Hon är på något sätt lite så som jag vill vara farlig och vild ;) haha.
Man säger det inte tillräckligt ofta.
Jag älskar dig Ann roth mer än du förstår<333
¨

Nästa slag?

Hej :)
Länge sen jag gjorde ett vettigt inlägg.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva heller.
Har inte mått sådär jätte bra de senaste dagarna.
Det har varit för mycket i min lilla hjärna.
Det är så många tankar.Det känns som en omöjlighet att ordna upp dem.
De snurrar där inne och gör så jag inte kan sova eller koncentrera mig. 
Jag önskar att jag kunde sätta ord på dessa känslor. 
Få er att förstå. Men vid varje försök misslyckas jag totalt. 
Så jag antar att det är bäst att låta bli. 

Men det känns faktiskt som om jag kommer få den här saken rubbat i ansiktet ett bra tag. 
Även om de förlåtit. 
Känns som mitt största misstag är att jag förlåter för lätt medans andra är så långsinta?
Men jag har bestämt mig denna gång att jag verkligen får känna mig sviken.
Det är inte okej. Kommer inte vara lungt på ett tag. Kommer inte förlåta bara för att.
Okej, jag gjorde ett fel och kommer säkert straffas ett bra tag framåt.
Jag bara undrar om det var någon annan, skulle det vara en lika stor grej?
Det känns som om jag bara sitter och väntar på att nästa slag ska inträffa. 
Vad är nästa grej som stoppar mig från lyckan?
Det känns som om jag är beredd på nästa slag, men att det kommer komma när jag redan ligger ner.
När denna grej är över ska jag verkligen inte lita på någon.
Ett annat misstag i mitt liv!
Ja, jag gör många misstag vilket jag inte är stolt över men inte går att radera. 
Det är vad det är. 
Ja, det var mina sista ord om det och jag tänker inte gå och hänga läpp mer över det. 
För det hjälper mig ingenting.
Och helt ärligt nu. Så orkar jag inte bry mig längre.
Har massor med andra tankar i huvudet som måste redas ut. 


Molly jag älskar dig över allt annat. 
Jag finns här vad som än händer min underbara tjej!?
Jag släpper aldrig taget!? 
Du är stark och jag försöker vara stark för din skull!
Mosters älsklings hjärta! 
Jag älskar dig mer än någon annan i denna värld!<3
Bara så du vet vill jag inte att det ska bli såhär. 
Men jag har ingenting att säga till om tyvärr.

Och till dig, du som ska vara den jag ser upp till.
fy sjutton.
Jag önskar väldigt ofta att du inte fanns. 
Det skulle vara så mycket lättare.
Jag är besviken. 
Inga ord finns till... 




 

En vacker starkt lysande stjärna!

Igår kväll:
Det är kallt och kyligt i luften.
När jag kommer ut känns det som om jag faktiskt kan andas igen.  
Jag lyfter blicken mot himmeln för en sekund.
Min kinder bränner fortfarande från tårarna som stömmat tidigare under kvällen.
Men när jag kollar upp den där sekunden får jag ett leende på läpparna.
Jag ser en stjärna, en vacker starkt lysande stjärna.
Jag tänker på dig, morfar.
Jag saknar dig.
Med dig var allt bra.
Bekymmer försvann.
Det fanns bara glädje.
Minne efter minne ploppade upp i hjärnan.
Jag brukade alltid prata med molnen och stjärnorna efter du gått bort.
För det kändes som om du fanns där uppe för att hjälpa mig på vägen.
Jag känner kärleken som stömmar från dig åter igen.
Jag har hittat dig.
Jag har hittat min morfar igen, jag har hittat min stjärna.
Jag känner hur du lyser, bara för mig.
Jag älskar dig! <3


Det svider ..

Det var länge sen jag grät sålänge att det började svida på kinderna...
Men idag var en sån dag.
Jag skulle vilja begrava mig själv.
Skitskitskit.
Tack och hej!

Jag måste komma ihåg!


Någonstans måste jag komma ihåg vem jag var förut.
Jag måste komma ihåg hur mycket jag förändrats.
Hur annorlunda allt är nu från då.
Jag måste komma ihåg att nu inte alltid är bättre.
Men samtidigt var inte då bättre än nu.

De tankarna i huvudet är inte lätt att ändra på.
Jag ser mig fortfarande som en stor tjej.
Men det är jag ju inte.
Jag har vant mig vid kommtarerna på mitt utseende att jag knappt tar åt mig längre.
Utan det kommer bara ett reflexmässigt tack!
Men om de tar sig tid att kommentera mitt utseende och personlighet, måste de verkligen tycka det!?
Jag ska börja ta åt mig varje liten kommentar och sätta dessa närmast hjärtat!

Det jag känner är att jag är inte lika feg. 
Jag vågar. Jag kan. Jag vill.
Jag vågar ta för mig och tänker väldigt sällan att jag inte duger. 
För det gör jag!? 
Jag duger exakt som jag är! 
Om någon stirrar på mig tänker jag inte det första jag gör om personen tycker jag är fet. 
Om den ogillar mig för att jag är stor.
Utan jag tänker, haha nu känner du inte igen mig va?  
Fast första tanken är ju faktiskt att det är så sjukt konstigt att alla stirrar jämt.
Innan det slår mig, just det. De tycker jag är bekant men kan inte hitta riktigt rätt.

Och till alla dem som någon gång varit elak mot mig.
Nu går jag förbi er och skrattar.
Haha, ni todde inte jag skulle klara det.
Men kolla på mig nu!?
Jag är så grymt mycket snyggare och  sjukt bättre person än dig!
Tack för att du gjorde som du gjorde.
För nu har jag inte bara fått utseendet utan tack vare dig har jag fått en personlighet som är ödmjuk och stark!
Så tack.

Men störst tack ska min familj, mina vänner och andra i min omgivning som har stöttat mig ha <3.
Tack för att ni stått ut under den första jobbiga tiden.
Tack för att ni förstår och peppar mig att nå ännu längre!
Tack för alla de gånger ni har gjort annan mat till mig.
Tack för att ni tänker på mig.
Tack för att ni inte gör det till en stor grej, varje gång vi ska äta.
Tack för alla uppmuntrande ord.
Tack för att ni finns <3
Jag älskar er!


Allt och ingenting.

Oj här har det hänt massor sen sist.
I helgen som var åkte jag väldigt många mil för att fira min Farmor som fyllt 75 år.
Det blev god mat, massor av skratt och prat.
Riktigt kul att träffa den sidan av släkten igen. Har inte sett vissa på flera år.

Sen ja. Hade prov i måndags. Det gick bra!
Fikade med tjejorna i måndags eftermiddag.
Träffade min underbara syster i går och åt och pratade om livet.
Hon är guld min syster <33

Idag har jag haft idrott med milena!
Det gick kanon ;)
Vi är duktiga tjejer!!
Nu sitter jag här och ska snart äta lunch.

Sen emellan allt har en hel del pluggande gjorts.

Idag ska jag åka och simma! Kommer bli skit skönt!
Jag är duktig jag ;) <3

Puss <3


Viktdag

Viktdag idag igen.
Hm, har blivit mycket gott i helgen då vi har firat farmor.
Hela 75 år har hon blivit.
Så det var med lite ångest jag klev upp på vågen i morse.
Men 90.4 kg stannade den på och det blev ett plus i vikten denna vecka.
Men det är inte hela världen.
Denna vecka ska bli betydligt bättre faktiskt.
kram :)

RSS 2.0