Aldrig igen!

Alla har känt den där känslan.
Jag står där öga mot öga mot honom.
Det gäller bara att satsa.
För det finns inget värre än att sitta där en tid senare och undra vad som kunde ha hänt.
Ut med orden.
Tvinga fram dem.
- Jag älskar dig!
Puh, det är sagt.
Medans jag inväntar reaktionen ångrar jag mig för en sekund.
Jag vill vända mig om och springa iväg.
Fan, hur dum är jag!?
Men jag står där och ler medans han berättar att han inte riktigt gillar mig på samma sätt.
Men jag ler för allt fint i hela världen.
- Men jag vill att vi ska vara vänner. Och vår vänskap är inte förstör för det här säger han.
Men det kanske är lätt för honom att säga.
Det här inte han som måste lossas som om ingenting har hänt medans hjärtat vill hoppa ur ens bröstkorg av smärta.
Det blir dödstyst och jag kan höra en nål falla i snön.
Vi båda vänder oss om samtidigt, går åt olika håll och ögonblicket är borta föralltid.

- Aldrig igen tänker jag.
Men jag vet att nästa gång är närmare än jag tror. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0