Nu händer det grejer..

Nu händer det grejer.
Det är en väldigt stor sak för mig.
Det skulle inte hända nu, utan senare.
Men helt utan förvarning smällde det till här hemma.
Jag vet inte än om det är bra eller dåligt.
Just nu är jag bara rädd.
Skit rädd.
Men det kommer bli bra.
För jag vill det här.


Hej jag heter emmely och jag har gjort en gastric bypass!

När personer som alltid har hälsat på mig när jag går förbi,  blir jag rätt förvirrad till en början.
Ja, nästan lite sur. Men när jag inser att de inte längre känner igen mig, hälsar inte jag heller på dem.
För jag orkar inte berätta min resa om och om igen.
Jag orkar inte höra hur fantastiskt duktig jag är eller hur fin jag blivit.
Då jag anser att jag var lika fin förut och inte minst lika duktig.

Det enda jag önskar nu är att bara få vara Emmely.
Inte Emmely som gjort en gastric bypass.
Andra förstår inte, jag begär inte att det ska förstå.
Men det är ju sååå mycket positivt som skett genom detta! osv..
Men om jag hela tiden ska leva i mitt förflutna kommer jag aldrig vidare.
Se mig för mig.
Alla behöver inte veta mitt förflutna.
Mitt varumärke behöver inte vara den tjejen som gått ner i vikt.
Och när jag känner att det är okej att berätta min historia själv gör jag det.

viktdag


God morgon!
Vet ni vad jag tycker är drygast i hela världen just nu?
Att gå upptidigt för att gå ut med hunden, men hunden vägrar när du kommit utanför dörren.
Då är det bara och vända och gå in igen.
För man kan inte rubba min hund ur fläcken när det väl bestämt någonting.

Det är iaf viktdag för er som fortfarande bryr er.
Idag väger jag 82.6 kg.
Så jag har gått ner 66.2 kg.
Det känns riktigt bra :)

Sen får jag hoppas att ni alla får en bra måndag för det ska jag ha!
Puss<3


Jag antar att det är viktdag.

God morgon!
Har glömt bort att uppdatera viktdagarna.
Ja, jag har till och med glömt bort att väga mig vissa veckor typ som förra veckan.
Men jag antar att det är ett gott tecken på att jag inte bryr mig så mycket längre.
Med ca 1000 kg vätska i kroppen känns det som ( hatar tjejveckan) väger jag idag den 31 jan 83.7 kg.
Alltså 65.1 kg ner.
Its looking good ;)


En natt jag inte önskar min största fiende.

Hej hopp.
Ni som läser bloggen ser vilken framgång jag gjort.
Men det är inte bara en dans på rosor.
Ni ska få en rättvis bild tycker jag.
I natt vaknade jag halv 1, med otrolig smärta i magen, som strålade upp mot ryggen och brösten.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det.
Men ungefär som att någon hugger med knivar innuti din kropp.
Brösten är så ömma att det känns som om de ska gå sönder.
Så man ligger där i sängen.
Går på toa, tänker att det blir bättre när man skitit.
Springer fram och tillbaka.
Känns som man sprängs.
Men man kan inte göra någonting.
Tar en alvedon.
Ligger i sängen gråter, ställer sig upp går omkring.
Runt runt går man.
Sen kommer kräkningskänslorna.
Man hulkar för fulla muggar, spyr som en gris.
Känner hur hela kroppen darrar.
Kroppen känns så svag, det snurrar i huvudet.
Snubblar fram till sängen igen.
Lägger sig i fosterställning.
Darrar och gråter floder. 
Tiden går och man ligger där till sist vid 6 tiden somnar man om igen till sina tårar.
När man vaknar upp är det bra igen.
Och man kan ju undra vad det där var?
Men en sak är säker, min värsta fiende är inte ens värd den smärtan.

Och förra gången det hände såhär var jag till sjukhuset med de hittade inget fel.
Någon som vet vad det kan vara ?
Det känns som man ska dö men det går över på några timmar.
Jag tror att tarmen vridit sig lite konstigt? Men kan det stämma?

Viktdag.

Ifrån ingenstans börjar nu min vikt långsamt gå neråt igen.
Det är med skräckblandad förtjusning ska jag säga er.
Jag har nyss kommit i fas med att jag trivs såhär. Det här är jag nu.
Alltså det har varit jobbigt och är fortfarande stundtals att komma ihåg hur jag ser ut i verkligheten.
För jag är verkligen inte tjock. Jag är inte supersmal utan jag är lagom.
Men min kropp verkar tycka annat det är tydligen så att jag ska gå ner mer.
Det är ingen hårdträning och det är ingen superdiet som fixat denna nedgång.
Det går av sig själv så att säga.
Kanske det är för att jag har slutat använda mjölkprodukter och min mage inte är uppblåst?
Orkar inte riktigt spekulera så mycket över det utan väntar mest på var dethär tar mig.

Så idag när jag ställde mig på vågen visade den 83.7 kg
Så alltså från början vägde jag 148.8 kg
Jag väger nu 83.7kg
Jag har gått ner 65.1 kg

148.8 - 83.7 = 65.1 kg


Merry Christmas.

Merry Christmas. Three photos and three years. And so many memories!


Julafton 2008

Julen 2009

Julen 2010 ( detta är inte taget på självaste julafton men jag såg ut såhär <3 )

viktdag

Hallå mina sockertoppar.
Denna veckas vikt var 84.2 kg.
Det var ett glädjande besked för då betyder att jag faktiskt gått ner denna vecka.
Kanske den vänder nu?
Har ju stått still på mina 85-86 kg ett bra tag nu.
Jag tänker inte lägga så mycket tanke bakom det eftersom det inte är dödsviktigt att gå ner mer.
Det här betyder också att jag har 0.9 bmi enheter tills jag bara är överviktig!
No more fettma! haha ;)
Men samtidigt känns det konstigt.
Känns som man raderar en del av mig som har funnits där i 17 år.
Men som jag sagt väldigt många gånger, nu börjar mitt nya liv!

Så alltså:
148.8kg - 84.2kg = 64.6kg

Och jag är hemma igen.

Hej :)
Nu är jag hemma igen från huddinge sjukhus/karolinska barnsjukhuset.
Det har verkligen varit jobbiga och utmattande dygn.
Men jag har gjort mitt bästa för att hålla humöret uppe.

Det jag fick reda på var att de kommer operera bort den överflödiga huden om ca 1 - 1,5 år.
Det känns riktigt bra faktisk.
Jag känner mig inte redo ännu att ta det steget.
Jag måste smälta ner detta först.
Men det känns ändå skit bra att de satt ut en tid när vi ska ta tag i det.
Så man vet!

Sen vill de gärna att jag går ner ännu mer.
Jag känner att det känns okej nu, men vi får se vad som händer när jag börjar träna.
Jag ska väl göra det som de vill..

Sen så har de sett jag jag är extremt laktosintolerant.
Så absolut inga mer mjölkprodukter till lilla mig.
Så kanske jag slipper må illa så ofta.
Och det skulle vara underbart <3

Sen ska jag tydligen ha något som kallas "hypoglykemi" dvs lågt blodsocker (utan diabetes).
Bukspottsköteln spottar ut i insulin oregelbundet.
Där av min trötthetskänsla och mina svimmningskänslor.
Det ordnas i främsta hand med små måltider och mycket kolhydrater.
Men det är lite konstigt.
Eftersom jag enligt läkarna ska välja proteinet framför kolhydraterna.
Men jag ska göra mitt bästa för ordna det.
<3

Men det känns absolut som en värd resa.
Fått svar på många frågor.
De har fått svar om hur det gått det här året och skriver in det i deras studie.
Det känns konstigt att vara 1 av ca 81 barn i hela landet som fått denna chans.
Men jag är överlycklig för chansen <3

1 års kontroll.

Detta är ett tidsinställt inlägg.

Hej mina gullungar :)
Just nu sitter jag på tåget upp till stockholm för att göra en 1 års kontroll efter min gastric bypass.
Jag kommer hem igen den 2 dec.
Det blir 2 dagar av prover och tester och prat.
Jag har gjort dessa tester förut och de är jätte jobbiga.
Man blir både trött i kroppen och i psyket.
Men jag vet ju att de gör det för mitt bästa.
Men det har ju gått bra 62 kg på 1 år så de har inte så mycket att klaga på hoppas jag.
De ska även kolla upp all hängade hud, i fall de kan göra något åt det.
Jag hoppas verkligen på det, men vi får se.

Men först idag ska jag och mamma springa runt i stockholm och kolla på lite kläder.
Det förtjärnar jag faktiskt!
Behöver ett par nya byxor igen och en pyamas.
Jag kanske en klänning till jul och nyår.

Jag är ganska nervös och kommer sakna mina underbara vänner.
Men jag är hemma snart igen!
Framtiden ser ljus ut..

Jag hör av mig när jag är hemma igen <3

( jag har några bilder från op tillfället, de andra försvann med kameran)
 


1årsdagen!

Hej mina underbara läsare.
Idag mina vänner är en bra dag.
Det är ett år sen jag la mig på operationsbordet och förändrade mitt liv.
Jag är så otroligt stolt, glad och tacksam över hur bra det gått.
Kan ni tänka er att för ett år sen satt en 148 kg tjej bakom denna data och skrev.
Men nu sitter en 85 kgs klump här ist.
Det är en skilnad på 63kg.
Jag förstår inte.
Kommer nog aldrig förstå heller.
Jag ser mig fortfarande som en stor tjej.
Men jag bryter mer och mer det tankesättet.
Det går långsamt.
Så långsamt, men ändå så fort.
Jag minns knappt hur det var.
Jag kollar tillbaka på inlägg från då jag började skriva.
Tårar lägger sig i ögonvrån.
Så mycket som har förändrats.

Jag vet att förändringen ses, men den stora förändringen kommer innefrån.
Jag vet inte hur jag ska förklara så ni förstår.
Jag tror man måste vara med om det själv för att förstå.

Jag vill bara säga tack! Tack till alla.
Det är ni som gör att jag fortsätter kämpa.
Det är er jag hämtar inspration ifrån.
Det är ni jag hämtar min styrka ifrån.

För ett år sen hade jag aldrig vågat tagit hål i tungan.
För ett år sen hade jag aldrig vågat klippt mig kort.
För ett år sen var allt mycket annorlunda.

Jag lever inte för då nu.
Jag lever för nuet.
Jag lever för att orka göra allt jag vill för att jag kan det nu.
Jag kan göra allt nu bara om jag vill, den känslan är obeskrivlig!



Viktdag

Viktdagar, ja det står ju samma tal varje gång jag kliver upp på vågen.
Några hg dit och hit.
Men som sagt jag är en stadig brud på 86 kg.
Och vet ni jag är nöjd.
Jag tränar inte nu.
Så vad kan jag förvänta mig.
Men i julklapp vill jag ha ett gymkort.
För jag känner att jag behöver komma igång igen!
Inte för att gå ner i vikt utan för att bygga styrka och kondition.
:) :) :)


och sen detta hittade jag på http://denvitaprincessan.blogspot.com/.
Detta är en underbar människa alltså!!!

Tyckte den stämde in rätt bra just nu!

I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow
- Till DIG

Mina tankar kring op:n.

Hej.
Jag tänker väldigt ofta på min resa jag gjort det senaste året.
En väldigt lång resa skulle jag tycka själv.
Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllse.
Det var någonting jag bad till Gud varje kväll att jag skulle få chansen till.
Att om jag bara fick chansen skulle jag minsan sattsa allt.
Kommer fortfarande ihåg läkarens lysande ögon när han sa med glimten i ögat, det är "redan" klart.
Fast jag inte alls hade gjort alla prover än.
Jag kommer ihåg den dagen då papprena kom den 23 november stod det klart och tydligt.
Den 23 november , min systers födelsedag och början på mitt nya liv.
Skräcken, glädjen och rätslan var obeskrivlig.
Jag lös i flera dagar, jag har nog aldrig känt mig så lättad.
Jag kommer ihåg dagen då vi åkte på informationsdag.
Huvudvärken av all spänning.
Jag kommer ihåg första diet-dagen den 2 oktober.
Jag höll på att spy upp den på direkten.
Men jag visste att det inte är rätt tid att vara kräsen.
Jag drack i 3 veckor 4 gånger om dagen.
Jag skulle inte klaga, för jag hade ju fått en chans som jag inte fick sumpa.
Jag kommer ihåg på centralen då jag satt på en bänk och grät floder.
Inte för att jag inte ville göra det, utan för att det gick upp för mig att det är verklighet!
Under 3 veckor levande på modifast och vatten gick jag ner mer än 8 kg.
Vilket bevis!
Jag kollade på sjuksköterskan som stod brevid mig när jag ställde mig på vågen.
Hon log. För första gången log någon när jag stod på en våg.
Fattar ni vilken känsla?
Jag däremot. Visste inte om nummret på vågen var bra eller dåligt.
För jag har alltid "blundat" när jag tog steget upp.
Men hon log och sa det här måste firas.
Hon tog fram en låda med leksaker och fnissade.
Hon sa " ja, vi har ju inte så ofta tonåringar på denna avdelning, men ett nyckelband kanske passar?"

Dagen D. Klockan halv 6 på morgonen.
Massa provet togs. Jag fick godkänt för op:n.
Jag tror inte jag hann bli nervös.
Men efter taxifärden till det andra sjukhuset slog det mig.
Det händer NU!
Inte sen, inte någon gång i framtiden utan nu!
Jag lossades vara lugn fast hela min kropp skrek av en skräckblandad förtjusning.
Mamma däremot såg ut som om hon skulle svimma vilken sekund som helst hela den morgonen.

I operationssalen.
Tänkte att det här inte alls så såg fint ut som det gjorde på tv.
Tänk om de har lurat mig, att jag vaknar upp och de har tagit bort mina armar eller liknande.
Sängen där jag skulle operaras var oskön.
Det kom hela tiden personer fram och pressenterade sig med namn och titel.
Kommer ihåg att jag rodnade lite när en ung rätt snygg sjuksökterska kom in i rummet.
Tänkte stackars honom. Ska få se mig naken! haha ;)
Men rätt som det var kom masken framför min mun.
Jag andades djupt.
Mamma hött mig i ena handen och strök mitt hår.
Vilken töntig mamma jag hade kommer jag ihåg att jag tänkte.
Det här är ju över om 2 timmar!
Sen somnade jag.
Där den 23 november tidigt på morgonen förändrades mitt liv för alltid.

Jag är än idag väldigt tacksam för den här chansen.
Men jag tänker också att det har varit sjukt tufft.
Jag skulle viljat haft mer förberedelse!
Än idag har jag inte till 100% vänjt mig vid mitt nya liv.
Det händer ofta att min familj eller mina vänner får påminna mig om att äta.
Samtidigt som jag vet att kroppen nu har stannat upp för att återhämta sig gör även psyket det med.
Det här gäller inte bara kroppen.
Att förändra hela sitt liv, sin syn på sin kropp och hela sitt tankesätt är inte lätt.
Det är nog där jag försöker hitta hem i nu.
Vem är den nya Emmely Graje egentligen?

Jag vet inte till 100% ännu och det har gått ett år sen den den där dagen snart.
Men jag vet att det kommer bli bra tillslut.
För jag är inte en sån tjej som ger upp.
Jag är en stark tjej!




Julafton 2008

Ni ser framgångarna, här är verkligheten!

Hej.
Vilken dag det har varit.
Jag är helt slut!?
Klev upp på vågen imorse och vågen visade 86.7 kg.
Alltså blev blir det 148.8 - 86.7 = 62.1 kg.
Toppen! :)

Jag har tänkt en del idag. En väldigt massa om ni förstår.
Jag har tänkt det här med framgång.
När någon lyckas med något så ser man bara framgången och inte vägen dit.
Får ofta höra " wow 62 kg!? Det är ju as mycket! " med lite avensjuka i rösten.
Men helt ärligt vad är det att vara avensjuk på?
Ni har aldrig upplevt hur det är att inte orka gå upp för en trappa och benen viker sig och man får ingen luft.
Visst jag har gått ner 62 kg. Men hur stor var jag inte från början då ?

När någon frågar hur det har gått säger jag att första halvåret var ett helvete.
Men idag är det ganska bra. Vissa dagar är bättre än andra.
Jag kan fortfarande se att det bara lyser minus 62 kg i ögonen på dem.

Det är inte du som är med mig när jag springer till toan och spyr.
Det är inte du som har legat på skolans toalettgolv och gråtit och spytt samtidigt.
Det är inte du som torkat tårarna gått ut och lett som om ingenting har hänt.
Det är inte du som nästan svimmar i duschen varje gång.
Det är inte du som mår extremt illa när du äter mjuktbröd, pannkaka, pyttipanna, det mesta vid matlagningsgrädde i osv osv.
Det är inte du som får blåmärken på knänen för att de slår emot varandra.
Det är inte du som inte kan  unna sig ett glas cola eller en bulle utan att må illa i en timme eller två.
Det är inte du som inte vet vem hon är. 
Det är inte du som ler ändå.
Det är inte du..
Det är jag!

Jag är så trött på att folk tror jag är lat.
Att jag tog den lätta vägen.
Jag är trött på att folk tror jag svälter mig själv för att jag inte vill ha den där bullen.
Det är inte värt det. Jag väljer hellre att inte äta den där bullen och må bra, än att äta den och må illa i en timme.
Jag är så trött.
Men kom igen " lite kan du väl unna dig!"
Jag lovar jag lever inte bara på knäckebröd och banan. Jag äter mat och ibland äter jag onyttigt men då vet jag att jag måste vila i 2 timmar efteråt.
Men jag orkar framförallt inte le fast jag mår skit illa och bara vill spy.
Jag orkar inte.

Men framförallt orkar jag inte med folk som ljuger.
Det är inte min stil.
Men det kanske ska bli eftersom det är så alla andra beter sig.
.

Viktdag

Dagens vikt 88.6 kg.
minus 60.2 kg alltså
0.2 kg upp.
:)

Viktdag

Hej :D
Idag låg vikten på 88.4 kg
Så en viktminskning på 0.4 kg.
Det är bättre än ingenting alls :)
Alltså en viktminskning på 60.4 kg allt som allt.
Jag är skit nervös!!
Det är första praktikdagen idag!
Håll tummarna för mig!
Puss <33

- 60kg.


Jag måste vara bäst.
Jag är fin.
Vacker.
Söt.
Må ni veta att jag kämpat.
Jag brukar alltid ta framgång med en klackspark.
Men denna gång tänker jag suga på denna karamell ett tag.
För vet ni vad. Jag förtjänar det.
Ingen annan har gjort detta åt mig.
Jag har gjort det själv!?
Så jag kanske inte kan förstå hur mycket 60 kg är.
Men jag tänker njuta ändå.
Grymt stolt över mig själv.
Ingenting kan stoppa mig nu!!
För jag förtjärnar det.

Som ni säkert märkte är jag nu minus 60 kg.
Dagens vikt stannade på 88.8 kg
Vilket betyder en viktminskning på 60 kg prick.
Måste jag tala om att jag är glad?
.. och att väga 88 kg är väl ingenting?
Lätt som luften är jag ju nästan?

Detta firas idag med ett svenska prov och matteplugg i kväll.
Men jag har lyckats..
Jag har lyckats och är där, där jag alltid velat att vara.
Vad är nästa mål att lyckas med ?
För det känns lite konstigt att plötsligt inse att man inte behöver sträva efter det mål man har haft hela sitt liv.
Visst några kilo till tappar jag nog. Men sen då?

och sist vill jag bara tillägga att jag kan inte vara stoltare över mig själv just nu!!!
Jag klarade det!

Skit dumping!

Jag borde vara van vid att spy nu.
Varför kommer jag inte ihåg att min mage inte tål det?
Så nästa gång jag nämner pyttipanna eller festis så skrik nej!
För jag tycket inte att spy är mysigt!

viktdag

Hallå.
Denna vecka har jag gått ner i vikt igen.
Trots att jag ätit mer än vanligt.
Kanske jag äter för lite ?
Det går upp och ner som jag vet inte vad.
Dagens vikt är 89.5 kg.
alltså har jag gått ner 59.3 kg.
Det känns bra och denna vecka tänkte jag vara minus 60 kg.
Så ett realistiskt mål på 0.7kg kommer jag klara!

Jag måste komma ihåg!


Någonstans måste jag komma ihåg vem jag var förut.
Jag måste komma ihåg hur mycket jag förändrats.
Hur annorlunda allt är nu från då.
Jag måste komma ihåg att nu inte alltid är bättre.
Men samtidigt var inte då bättre än nu.

De tankarna i huvudet är inte lätt att ändra på.
Jag ser mig fortfarande som en stor tjej.
Men det är jag ju inte.
Jag har vant mig vid kommtarerna på mitt utseende att jag knappt tar åt mig längre.
Utan det kommer bara ett reflexmässigt tack!
Men om de tar sig tid att kommentera mitt utseende och personlighet, måste de verkligen tycka det!?
Jag ska börja ta åt mig varje liten kommentar och sätta dessa närmast hjärtat!

Det jag känner är att jag är inte lika feg. 
Jag vågar. Jag kan. Jag vill.
Jag vågar ta för mig och tänker väldigt sällan att jag inte duger. 
För det gör jag!? 
Jag duger exakt som jag är! 
Om någon stirrar på mig tänker jag inte det första jag gör om personen tycker jag är fet. 
Om den ogillar mig för att jag är stor.
Utan jag tänker, haha nu känner du inte igen mig va?  
Fast första tanken är ju faktiskt att det är så sjukt konstigt att alla stirrar jämt.
Innan det slår mig, just det. De tycker jag är bekant men kan inte hitta riktigt rätt.

Och till alla dem som någon gång varit elak mot mig.
Nu går jag förbi er och skrattar.
Haha, ni todde inte jag skulle klara det.
Men kolla på mig nu!?
Jag är så grymt mycket snyggare och  sjukt bättre person än dig!
Tack för att du gjorde som du gjorde.
För nu har jag inte bara fått utseendet utan tack vare dig har jag fått en personlighet som är ödmjuk och stark!
Så tack.

Men störst tack ska min familj, mina vänner och andra i min omgivning som har stöttat mig ha <3.
Tack för att ni stått ut under den första jobbiga tiden.
Tack för att ni förstår och peppar mig att nå ännu längre!
Tack för alla de gånger ni har gjort annan mat till mig.
Tack för att ni tänker på mig.
Tack för att ni inte gör det till en stor grej, varje gång vi ska äta.
Tack för alla uppmuntrande ord.
Tack för att ni finns <3
Jag älskar er!


Tidigare inlägg
RSS 2.0