Ett år sen!

Jag är inte så glad idag.
Min bästa kompis pappa dog för 1 år sen idag.
Jag kan ju inte säga att jag kände honom så väl, hade pratat med han några gånger men inget mer.
Jag är lessen , för att jag vet hur jobbig det här året har varit för henne, för hennes familj och alla som kände honom.

Kommer ihåg hur lessen , hon var när hon ringde på min dörr så vi kunde ta sällskap till skolan.
Jag kommer ihåg att jag var jätte glad och hade ett stort leende på läpparna.
Jag frågade där vid dörren vad som hade hänt.
Läppen darrade och hon hållde in tårarna ,hon svarade inget.
Men känslan i magen sa nått annat ,
jag visst att något hemskt hade hänt.
Jag visste att hon skulle berätta när hon var redo.
Så jag började prata om mitt påsklov, detta var första skoldagen efter lovet.
Hon var tyst. Sa knappt ett ord.
Tårarna rinnde ner för hennes kinder.

Det blev obehagliga tystnader , då hon bara tittade in i mina ögon (bara för några sekunder) ..
Jag har aldrig sätt´några lessnare ögon ihela mitt liv.
Det var som om dom skrek på hjälp , ta mej bort från helvetet , hjälp mig !.
För att få bort tysnaden frågade jag hur hennes lov hade varit?!
Då brast det för henne . Vi kanske hade gått 500 m
Tårarna som tidigare hade droppat ner för kinderna var nu som floder som forsade.
Hon försökte få fram en mening . Men det vart mest en upprepning på samma ord.
Hela hennes kropp skakade , hon frös och var alldeles vit.
- min min miiin ppaapppa .
-min pappa är är är...
- är borta !

Jag förstod ingenting . Min första tanke var
- Har han försvunnit ? Har han bara gett sig iväg? Är han i skogen någonstans och gått vilse?
Hon kunde knappt gå , hennes ben vek sig vid varje ynka steg.
Men på något konstigt sätt fortsatte hon att gå .
Jag frågade
- Va ? vadå bara borta ?
Hon svarade mig som om hon inte förstod själv.
- Han är död.

Min mun var ihop klistrad.
Jag kommer ihåg att jag sa nått som var hur korkat som helst.
Men vad kunde jag säga egentligen?

Att hon orkade gå till skolan bara en vecka efter att hennes pappa hade dött är starkt.
Hon är stark och klara sig fint.
Men det finns ju dagar som är sämre och så finns det dagar som är bättre.

En sak är ju bra iaf .
Nu vet hon vem hennes riktiga kompisar är!

Jag ska tända ett ljus för hans liv här på jorden nu !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0