Vänner

Alla här i världen vill ju känna sig älskade och behövda. Då mår vi som bäst.

Mina vänner gör så jag mår bra. De får mig att utvecklas till den jag vill vara. Idag när jag gick upp kände jag bara ren glädje över de jag har i mitt liv. De roliga, tramsiga, knäppa, smarta, jordnära, fina och underbara vänner som jag älskar massor! Dessa människor jag vet att jag kan ringa närsomhelst om det skulle vara något. De människorna som tar sig tid att lyssna fast jag inte alls har någon ordning på mina tankar. När allt bara sprutar ut ord ur munnen och när jag bara vill sitta tyst så finns de där. Mina underbara vänner som med en enda blick kan se hur jag mår. Mina underbara vänner som drar mig åt sidan kollar mig i ögonen och frågar hur det är på riktigt. De som ser när leendet på mina läppar är falskt. Jag älskar er! Jag försöker säga det ofta. Men jag kanske inte gör det tillräckligt! Men jag är så sjukt glad över mina vänner!  

Men visst är det konstigt det där att ens vänner som man stod så nära förut bara försvinner. Man byts ut. Som om deras funktion är förbrukad. De behövs plötsligt inte mer. Den personen man förut inte kunde tänka sig stå utan, spelar nu ingen roll om den finns i ens liv. Vissa människor har förbrukat sin funktion och går vidare. Som om de på något sett inte vågar komma för nära. Inte vågar öppna sig för sin vän. Utan hoppar till nästa vän sen nästa. För att man inte ska se den riktiga personen bakom allt annat. Den där glada ytan som den personen har mot sina nya vänner är bara en fasad. Man ser det så väl. Men eftersom man är kassad i soporna - förbrukad. Har man ingenting att säga till om. Inte ens när man ser att personen lider. Man duger inte längre.
Den förbrukade personen försöker desperat hålla kvar deras vänskap. Men tillsist orkar man inte mer. Det är okej. Jag förstår. Jag behövs inte. Hejdå.

Jag försöker hålla mig till personer som jag både kan ta och ge till. Personer jag blir glad av. Personer som jag vet finns där om 3 månader, ett halv år, 4 år osv. Personer jag kan gråta med ena sekunden medans nästa står vi och as garvar. Personer som är uppe i varv. Men samtidigt ska kunna vara nere på jorden. Personer jag skapar fina minnen med. Personer jag känner glädje av när jag tänker på dem. Personer jag kan få ett sms av utan att få en klump i magen. Personer som inte byter ut en för någon annan!


Jag älskar er mina fina vänner.
Ni betyder allt för mig!
Tack för att ni finns!

Jag har gett upp.
Det är upp till dig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0