Ann roth





Måste berätta om en tjej.
En tjej som jag har känt sen 6 årsgruppen.
Vi blev inte direkt nära vänner.
Men jag vet att hon kommer bli en vän för livet.
En tjej som betytt väldigt mycket i mitt liv.


Kommer ihåg från 6 årsgruppen när jag var så avis på att hon fick slutat direkt efter skolan eftersom hennes föräldrar jobbade natt. Varje dag var jag så avis på henne. Kommer ihåg i 1:an då vi satt vid samma bort och jag skalade hennes potatisar fast hon kunde själv. Hon var lite lat av sig exakt som nu. Den där gången jag sov över hos henne och tvärtom. När vi sov hos henne trodde vi att var såå coola och dansade i hennes rum. Vi skrattade och larvade oss. När vi sov hos mig ville jag ha en ficklampa eftersom jag ville se henne. Kommer även ihåg att vi köpte för mycket godis den gången och att mina föräldrar undrade vart pengarna tagit vägen.

Men man kan ju säga att det var i 6:an då vi återigen fick sitta brevid varandra vi blev riktigt bra vänner. Under matte timmarna då jag fattade noll hjälpte hon mig. Jag ville ju också vara bra på matte. Kommer ihåg hur vi puttade på varandra där vi satt. En gång så att våran lärare undrade om vi var ovänner. I slutet av 6:an när hon började forska i olika stilar. På något sätt kändes det som om alla backade ifrån henne. Men jag vägrade. Hon var min vän oavsett vad hon hade på sig. Ett minne från denna tid är när hennes mamma håller upp en sak och säger " Sen är det bara att knyta här"

I 7:an känns det som en enda röra. Vi gick från att vara nästan varje dag till att knappt heja på varandra. Men det ordnade sig och vi blev sams. Vi gick till skolan varje dag tillsammans. Sen hände en grej som förändrade både mig och henne. Men hon var så stark. Ibland åter går jag till det där minnet. Det gör ont i hela mig och jag kan känna hur tårarna under ögonlocket bränner till. Jag kan inte än idag förstå hur man går vidare. Men människan är en underbar sak och hon är stark.

Ja, 8:an kanske inte startade jätte bra för oss.  Kanske ska jag bara säga buren? Vi åkte på klassresa iaf. Efter det tog det ett tag innan vi pratade. Ja, vi växte nog ifrån varandra lite grann.Men vi hade ändå bra kontakt. Man vi accepterade varandra och visste att vi alltid finns för varandra vad som än händer. Det kändes tryggt att ha henne där. Det är väl nu vi inser hur bra vi är för varandra och vems ens riktiga vänner är. Konfan var ett gemensamt mål och visst hade vi kul?

9:an fortsatte som förra skolåret. Det kändes otroligt bra att man fick se hennes ansikte varje dag så man visste hur hon mådde på den rynkan i pannan, på hennes mun eller ögon. Jag kunde läsa av hur hon mådde utan att behöva säga ett enda ord. Hon kunde neka hur mycket som helst och säga att hon mådde bra. Men innerst inne visst jag sanningen. Det kunde hon säkert göra med mig med.

Ja, nu går vi i ettan. Inte i samma klass. Inte på samma program och inte ens på samma skola. Måste säga att det är lite tomt utan henne där vid min sida. Det är tomt att inte få höra hennes kommentarer till minsta lilla ord man säger. Tomt att inte se hennes blickar som ibland talade om för mig att jag var sjuk i huvudet.

Jag måste säga att denna tjej har räddat mig många gånger från att må dåligt. Hennes kloka ord, roliga kommentarer och underbara sätt att vara. Visst vi kanske inte ses så mycket. Kanske inte heller lever likadana liv. Men du ska veta att jag älskar dig och finns här vad som än händer. Ingenting är för jobbigt eller tufft att berätta för mig. Jag finns här och jag sviker dig aldrig. Jag älskar dig.
Du kan om du bara vill!

I will never let you fall
I´ll stand up with you forever
I´ll be there for you thougt it all
Even if saving you sends me to heaven.



Kommentarer
Postat av: Ann Roth

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag fick sluta läsa för att slippa gråta. De kommer alltid vara du och jag, vad som än händer <3 Du har hjälpt mig bygga upp mig till den jag är idag. Allt som har hänt mellan oss, både gott och ont. Men det spelar inte så stor roll. Vi lever i nuet och är vänner och så kommer det föralltid att bli <3 Jag älskar dig Emmely <3 Mer än vad du och jag själv tror <33

2010-02-02 @ 10:10:59
URL: http://annroth.blogg.se/
Postat av: FLOOSAN

svar:

Stort grattis alltid lika kul och bli moster.

Jag beundrar stora familjer och tycker de gör ett fantastiskt jobb jag är för vek och 2 stycken räcker för mig. Men alla är olika och tur är väl det.

Ha det så bra tack för att du dela med dig =)

2010-02-02 @ 11:39:45
URL: http://floosan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0