Svaghet?

Varför inte le när känner för det?
Varför inte gråta om man behöver det?
Varför sitta och lossas som om allt är bra?
Troligen förstår dina närmaste att allt det är fake ändå!
Men ändå sitter vi där med våra fake leenden och visar oss starka.
För vi klarar ju allt själv!?
Vi människor är ju aldrig svaga.

Jag är svag.
Jag är svag.
Jag är svag ibland.

Men ur den svagaste människan kan det växa något starkt och fint.
Ur det svagaste fröet växer en underbar blomma lite, lite i taget.
Det är så jag har tänkt det, att växa sig stark lagom fort.

Låt mig bara bete mig konstigt ibland.
Ni kanske inte förstår vad jag håller på med.
Men jag måste gå igenom det. För mig själv.

Ni mina vänner är mitt solljus ,min jord och mitt vatten. Det är ni som får mig att växa.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0