LOVE

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.
Känslan i kroppen äter upp mig.
Vill inte bli sårad.
Vågar inte satsa.
Kommer aldrig erkänna.
Vill inte känna mig så hopplös.
Jag vill tro på mig själv.
Försöker att inte tänka.
Ska jag skratta eller gråta?
Tänker inte gå igenom det igen.
Ska försöka glömma.
Det är bara inse att det är kört.
Hur jag än gör kommer det sluta med katastrof.
Det är bara att acceptera.

Varför ropar en liten röst inom mig att jag ska våga?
När jag vet att det inte går.
Blir verkligen galen på mig själv!


Kommentarer
Postat av: Gustav.

Det är nog meningen att våra liv ska vara såhär. :D

2010-05-04 @ 09:19:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0