Sår



Jag hatar när sår tar tid att läka.
För det gör inte bara ont det blir stelt också.
Jag försöker desperat hitta tillbaka.
Spola tillbaka.
Det här är inte jag.
Det är en yta jag klär på mig varje morgon när jag går upp.
En mask jag bär när alla ser på.
Ett leende.
Men magen säger annat.
Det är en klump av oro.
Jag vill bara skrika, gråta och slå.
Fyra ögon möts för en stund.
Säger dem förlåt?
Det känns som om jag har hjärtsvikt.
Inte bokstavligt talat men jag hoppas ni förstår.
Något tar emot.
Det gör ont att ha ett sår när tiden står still.
Jag hoppas du förstår att om jag fick välja skulle det inte finnas något sår att läka.
Jag har en kropp, en hjärna och ett hjärta som inte vill samarbeta.
Därför har jag ett sår..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0