The road of life.



Vägen vi går på kommer aldrig bli rak. För min del kommer den nog alltid vara krokig och med tvära vändningar Det är någonting jag får lära mig leva med. Jag vet inte vad som väntar runt hörnet med jag är alltid beredd på vad som än kastas emot mig. Jag har alltid garden uppe. Samtidigt måste jag lära mig att leva för stunden. Man kan inte hela tiden gå och oroa sig för saker som kan hända längs vägen. För då missar man det som sker just i denna sekund. Det som skapar nuet helt enkelt. Det som skedde förut har jag ingen möjlighet att ändra. Så varför grubbla över någonting som redan har varit? Jag vet att jag ofta gör det felet. Kollar bakåt i stället för framåt. Jag har insett att nuet är en fantastisk sak. Att bara lyfta blicken och se allt klart igen. Se det där fantastiska leendet från en person man tycker om. Eller tillåta sig själv ge en person en extra hård kram och och viska i dens öra att hon är fantastisk! Ja, det också vara att släppa allt annat man håller på med och starta ett pusskrig med sin 8 åriga systerdotter.
Prova att bara stanna upp och visa för din omgivning hur mycket de betyder för dig!
Jag har insett är livet är skört. De kommer inte finns där föralltid.

Det gäller att hitta sätt att hantera olika situationer. Bra som dåliga. Jag tror att hur man haterar olika saker i sitt liv handlar om mognad och identietet. Vet jag vem jag är så känner jag mig trygg med mina beslut. Jag har då resonerat över mina olika alternativ och tagit fram den bästa möjliga val enligt min mening och behöver då inte ta ut det på någon annan. Men om man är osäker och har tappat bort den man var handlar man ibland väldigt dumt och barnsligt. Det är ju lättare att gå på någon annan och få den att må dåligt än att ta tag i sina egna problem. Man lägger all sin energi på att hata,bråka och vara arg än på att försöka hitta vem man är. Oj vad många sådana fel jag har gjort på senaste tiden. Den som säger att de inte sett någon förändring i mig känner mig inte eller så känner den fel sorts emmely. Jag är verkligen inte den jag är nu på riktigt. Men jag står för de fel jag gjort och det är en början i alla fall.
Jag börjar sakta med små myrsteg hitta tillbaka.
Jag är stark så jag kommer tillbaka en väldigt vacker dag!

....
Och ett stort tack till dem som stannar vid min sida.
Men jag förstår om ni inte orkar.

Jag älskar er.

Kommentarer
Postat av: Emma

Jag kommer orka med dig tills jag tar mina sista andetag. Du lyser upp min dag, glöm inte det.

Jag vill ses någon dag? Jag älskar dig gumman. Glöm inte.. <3

2010-10-15 @ 23:00:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0