När tankar och handling skiljer sig åt.

Jag är som solen.
Lyser starkt och klart halva dagen.
Sen snurrar allt runt mig men jag står still, står fast och jag kommer ingenstans.
Så blir det svart och mörkt.
Som natt och dag.
Liksom solen har jag två personligheter en starkt lysande och en mörk och svart.
Det känns som om jag står stilla.
Jag står fast.
Men allt runt omkrig åker med världens fart förbi mig.
Jag blir nedtrampad och smutskastad.
Bortslängd.
Jag har världens svåraste beslut att ta.
Två vägar att välja emellan.
Jag vet redan vilken jag måste ta men jag tar aldrig det där första steget.
För jag står still. Tvekar.
Jag är still med tankarna.
Så mycket energi som går åt.
Men jag vill inte stå där en dag och inte kunna svara på frågan,
"varför kämpade du inte mer för mig?"
Nej jag vill kunna stå där och kolla personen i ögonen och säga
"jag gjorde allt jag kunde, men det räckte inte tyvärr!"
Jag vet att jag inte kan förändra någonting egentligen.
Vem lyssnar på mig?
Vem lyssnar på en 17 årig tjej?
Ja hon vet inte mycket om världen tänker de säkert.
Jag ska börja trycka ner känslor och min vardag i pappersform.
Men vart ska man börja?
Hur ska jag med ord förklara?
Någonting de aldrig kommer uppleva.
Någonting de aldrig kommer förstå.
Jag är livrädd.
Fullständigt vettskrämd.
Men framför allt är jag arg.
Så arg.
...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0