Bränner under mina fingrar.

Ännu en kväll då jag sitter vid datan och det bränner under mina fingrar.
Så många tankar som finns innanför min panna.
Jag vet inte riktigt hur jag ska forma meningarna.
De liksom bara kommer med blixtens fart.
Som tankarna på något sätt också gör.

Jag tror jag är rädd att släppa taget om det gamla?
Jag tror jag är rädd för det som varit.
Jag tror jag är förvirrad över det som är nu.
Jag tror jag är rädd för framtiden.
Jag vill ha det som jag alltid haft det.
Det är trygghet för mig.
Men att släppa taget är ovisshet och med ovissheten kommer rätslan som ett slag i magen.
Men vid det här taget borde jag ju vara van vid slag i magen?

Jag visste ju att frågan skulle komma.
Jag satt nästan bara och väntade.
Och där var den så synlig framför mina ögon.
Jag slöt ögonen, andades djupt och tog mod till mig.
Jag skrev ner det jag ville säga och läste det gång på gång.
Tryckte på skicka.
Det kände skönt att han höll med.
Att det inte bara är jag som inte orkar.
Jag är inte ensam fast du finns inte här.

Jag kan känna mig arg ett tag.
Jag kan känna mig ledsen ett tag.
Men framför allt känner jag mig besviken.
Den känsan kommer aldrig försvinna.
 
Jag är inte nr 1 inte ens nr 2 eller 3 i ditt liv.
Jag kommer någonstans långt långt ner på listan.
Jag kommer någonstans efter ölen.

Jag kommer efter ditt ego, dina polare och ölen pappa.

....


Kommentarer
Postat av: Sandra

Du är vacker..

Nu har jag läst igenom hela din historia och jag själv känner igen mig..

Jag är 21 år, 172 com lång och väger 135kg..

Och min väg neråt har precis börjat på allvar.. Men jag finner styrka i din text..

Jag har ju då ej gjort en operatin, utan jag ska klara detta ändå.. Hoppas du tänker på mig under mitt jobb..



Fortsätt vara ett föredömme <3

2010-09-26 @ 20:59:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0