använda orden.

Jag säger en sak men menar en annan.
Står där och inspekterar dina tindrande ögon.
Fattade du vad jag egentligen menade?
Ögonblicket försvann och jag vet att du inte fattade.
Jag vågar inte längre använda orden.
Det var du som gav mig modet att använda orden, men du använde dem sedan emot mig.
Så där av glimten av ditt svek, försöker jag ändå berätta en historia för dig.
Utan orden.
Jag vet inte riktigt om du är värd att veta, men du är på något sätt den enda jag har.
Så jag håller hårt om dig samtidigt som jag vill kasta dig i diket.
Jag vill bara se om du tar dig tid att lyssna.
På riktigt.
För om du gjorde det skulle du höra en annan melodi än den som spelas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0