När centimeter blir till meter på sekunder.

Jag drömmer mig bort..
Till en plats där det är fred.
Där man för en sekund kan ta en suck av lättnad.
Där det känns friskt att andas.
Där solskenet bländar mig och mina tankar försvinner i upptäckten av ditt ansikte
Jag längtar mig bort.
Till en sann plats.
Där du bara kan skrika, slå och få uttbrott hur mycket som än behövs.
Där du kan gråta, prata, var tyst, skaka, vara rädd, och olycklig.
Men ändå är trygg i någon annans famn.
Bara du gör någonting.
För den här känslan äter upp mig.
Jag vet inte om du ens märker det.
Och jag har lovat mig själv att inte lägga mig i.
För du vill ju inte, jag accepterar det.
Men det här äter upp mig.
Jag känner hur mellanrummet mellan oss som förut var centimeter blir till meter.
Tankarna snurrar.
Har jag gjort något?
Är det mitt fel?
Kvävde jag dig?
Jag har slutat säga förlåt för allting.
Men just nu undrar jag.
Varför tar du sånt avstånd från mig ?
Försöker du testa mig, hur långt jag går för dig ?
Hur mycket vår vänskap är värd?
Här är svaret om du nu någon gång tvivlade.
Varför vågar du inte kolla in i mina ögon längre.
Jag saknar dig. Inte personen du är nu.
Utan riktiga dig. För med dig mådde jag bra.
Vad har jag gjort?
Om det här är ett sätt att skydda mig är det totalt fel.

Så snälla.
Hör av dig.
Eller släpp mig helt.
Jag vill kämpa men det behövs två för att dra jämnvikt.
Om du inte vill måste jag gå vidare nu...


Ja, det som kallas livet är riktigt svårt ibland har jag upptäckt...

alkoholen och människan.

Han dränkte sina känslor med spriten.
Han satt där med flaskan i handen och kände alkoholen flöda genom kroppen.
Ruset blev till ett lugn.
Han tog mobilen.
Började smsa.
Han tog en klunk till av ölen.
Redan vid det första ordet visste tjejen att han var så full att han inte kunde stå på benen.
skriver motvilligt ett svar.
Smsen blir oläsliga.
Tjejen gissar och svarar så gott hon kan.
Tjejen är van om man säger så.
Hon inväntar smsen om känslor.
Där kommer det.
Tjejen vet att bakom mobilen sitter en man och gråter.
Han måste ta till spriten för att våga prata.
Han som annars är så stor, stark och modig.
Han som det annars aldrig är något fel på.
Nej, han som är världens bästa människa!
Han pratar nu känslor.
Men orden betyder ingenting för tjejen.
Orden är tomma.
Tjejen har aldrig hört honom prata känslor nykter.
Nej, då pratar han inte alls med henne.
Han vågar inte.
vågar inte se skammen i tjejens ögon.
Vågar inte stå för det han gör.
Tjejen vill bara höra " jag älskar dig" nyktert någon gång.

Men det är för mycket begärt tydligen.
Tjejen är inte ens värd det.
Hmm ..

Tror jag ska skriv en låt..

Jag fattar ingenting just nu.
Men det är okej ibland.
Jag fattar ingenting just nu.
Vad vill du med mig?
Vill du vara min vän, bestäm dig?
Eller någon främling där i bakgrunden?
Jag fattar ingenting just nu.
Men det är okej ibland.
Varför skriker du inte åt mig om jag behandlar dig så fel?
Jag kan inte veta allt, kan inte se allt, kan inte vara överallt.
Jag fattar ingenting just nu.
Men det är okej ibland.
För mig spelar det ingen roll.
Bara du bestämmer dig snart.
Så jag kan fatta vad som händer.
Så jag kan gå vidare.
Jag fattar ingenting just nu.
Men det är okej ibland.

...


One last try.



Once we were so close but now we are so far apart that I would rather take detours in the places were I know I can meet you, then stand there next to you and get a quick hello and then see you run a way. 
But the truth is whatever I say I miss you every day. It is certainly my fault too, but I really try now. Getting everything to be the same. Maybe it's too late? Perhaps we have changed so much that we can not be as close as before? Or maybe I'm not just good enough.
But I do not require much. A phone call sometimes, a moment in a cafe or just a few hours with you sometimes. I do not really what happened to us. We would never let go of each other. You were the best thing that happened to me then. You were the one who was always there and lit up my day. You were the first who broke down the wall and saw me for who I was.
So please, take time for me because I do not want to lose you.

But this is my last attempt.
I love you my friend.
And it will hurt to see you disappear in my life.
I love you.


En gång var vi så nära men nu är vi så långt bort ifrån varandra att jag heldre tar omvägar på de platser då jag vet att jag kan träffa dig än att stå där brevid dig och få ett snabbt hej för att sedan se dig springa i väg. Men sanningen är vad jag än säger så saknar jag dig varje dag. Det är säkert mitt fel också, men jag försöker verkligen nu. Att få allt att bli som förr. Kanske det är försent? Kanske har vi förändrats så mycket att vi inte kan vara lika nära som förut ? Eller så kanske jag inte bara duger.
Men jag kräver inte mycket. Ett telefonsamtal ibland, en stund på ett cafe eller bara några timmar med dig ibland. Jag fattar egentligen inte vad som hände med oss. Vi skulle ju aldrig släppa varandra. Du var det bästa som hände mig då. Du var den som alltid fanns där och lyste upp min vardag. Du var den första som bröt ner väggen och såg mig för den jag var. Så snälla, ta tid för mig för jag vill inte förlora dig.

Men detta är mitt sista försök.
Jag älskar dig min vän.
Och det kommer göra ont att se dig försvinna.
Jag älskar dig.


Words.


Runt 8 år..

Jag vet inte vad jag ska säga.
Visste inte hur mycket sånt här påverkade mig.
och jag som hade kommit så långt.
Trodde jag hade lärt mig leva med det.
Men jag är här igen.
Runt 8 år någonting.
Fan. Fan. Fan.
Jag som trodde jag hade blivit stark.
Gått vidare.
Men nej, jag är runt 8 år igen.
Igen. Igen. och Igen.

2008-2009



Det fanns så mycket glädje
Det fanns så mycket sång
Det var lättare tider
Då det inte fanns någon sorg...

Hur ler jag på insidan?


När jag ler
ser du då om
det är ett riktigt leende
av glädje
eller
ett falskt leende
av besvikenhet?




En mening.


Likt svalorna som glider långt där uppe i skyn skulle jag vilja känna min frid
.


Du.Du.Du.

Du förstår nog inte vad du gjort med mig
Hur mycket du förstört
Hur många saker som är begränsade i mitt liv
på grund av dig och ditt lilla patetiska beteende
Du har inte en aning
Du tror att du klarat dig bra
Att det är du som har format mig
Men faktum är att mitt mål har varit att bli så lite lik dig som möjligt
Då vet jag att jag lyckats
....

Jag måste berätta om en vän.

Jag måste berätta om en vän. En så otroligt vacker människa. En vän med personlighet som få.
Jag kommer alltid vara tacksam över att jag har henne i mitt liv! Hon är bättre än bäst liksom.
Hon förstår utan att jag behöver använda ord. En blick så förstår hon exakt vad jag menar.
Hon är lätt att vara med och ställer inga krav på mig. Ja, egentligen är vi så olika.
Men det är just det som är så bra. Hon lär mig att leva livet.
Göra oväntade saker och leva förstunden och jag lär henne att tänka till innan det blir konsekvenser.
Hon har alltid tid för mig och lyssnar på mig vad jag än har att säga och när jag inte har något att säga finns hon där endå. När jag vill ge upp får hon mig att fortsätta. Hon skulle aldrig tillåta mig att ge upp.
Många kan nog inte förstå varför vi är vänner. Vi har inte samma intressen eller samma livsstil.
Men efter 11 års vänskap förstår jag henne bättre än mig själv ibland.
Satt just och räknade. 11 år, det är väldigt länge!
Det har hänt så mycket genom dessa år. När jag tänker tillbaka genom åren så har vi förändrats så mycket båda två. Från jobbiga 6 åringar, genom tidiga tonåren och snart till unga vuxna människor. Men någonstans har vi accepterat varandra för de vi är. Visst det har gått upp och ner i vår vänskap men när det verkligen gäller vet jag vem jag ska komma till.
Hon får mig att må bra. När jag ser henne får jag ett leende på läpparna. 
Hon är på något sätt lite så som jag vill vara farlig och vild ;) haha.
Man säger det inte tillräckligt ofta.
Jag älskar dig Ann roth mer än du förstår<333
¨

En vacker starkt lysande stjärna!

Igår kväll:
Det är kallt och kyligt i luften.
När jag kommer ut känns det som om jag faktiskt kan andas igen.  
Jag lyfter blicken mot himmeln för en sekund.
Min kinder bränner fortfarande från tårarna som stömmat tidigare under kvällen.
Men när jag kollar upp den där sekunden får jag ett leende på läpparna.
Jag ser en stjärna, en vacker starkt lysande stjärna.
Jag tänker på dig, morfar.
Jag saknar dig.
Med dig var allt bra.
Bekymmer försvann.
Det fanns bara glädje.
Minne efter minne ploppade upp i hjärnan.
Jag brukade alltid prata med molnen och stjärnorna efter du gått bort.
För det kändes som om du fanns där uppe för att hjälpa mig på vägen.
Jag känner kärleken som stömmar från dig åter igen.
Jag har hittat dig.
Jag har hittat min morfar igen, jag har hittat min stjärna.
Jag känner hur du lyser, bara för mig.
Jag älskar dig! <3


Dagens tankar.

Umgås med dem som förtjänar det.
Ge kärlek till dem som ger kärlek tillbaka.
Alla gör misstag.
Men förlåt inte innan du verkligen menar det.
Gör de val du behöver.
Gå vidare och var fri.


.....

Ibland måste man bara stanna upp och inse sina egna misstag innan man dömmer andras.


Mörker

Har ni varit med om att ni ser bara mörker.
Ni söker ljuset men hittar det inte.
Ni letar och ger nästan upp.
Jag tror jag ger upp nu.
Jag orkar inte vara stark.
Orkar inte le.
Men vem dämpar fallet?
Vem finns där föralltid?
Vem orkar lyssna?
Vem vill torka mina tårar?
Jag bryr mig inte.
Bara jag slipper le.
Slipper vara glad.
För då ljuger jag.
Mörkret omsluter mig på alla sidor.
Jag är bara mig själv nu.

Dömd.


Döm ingen annan om du själv inte varit där.
Känt vad de har känt.
Upplevt vad de har upplevt.
Det är för lätt att sätta stämplar i varandras pannor.
Jag gör det rätt ofta.
Försöker förändra mitt betende.
Försöker se människor i annat ljus.
Döm inte andra om du själv inte vill bli dömd.


I evigheter.

Suttit i evigheter och försökt få ut mina tankar här.
Ni vet alla hur det är när det surrar för mycket däruppe och man får inte ut ett enda ord.
Men jag vet att om jag inte får ut dem kommer de äta upp mig långsamt.
Men här kommer en dikt ist.
Fick inte fram något annat.


Wish that someone cared.
I wish that someone sees that I'm trying.
Make everything right again.

Why would you like to have contact with me now?
Idon´t now what to belive.
Why, after four years?
Do not know what to believe.

It is easy to escape from those who really care.
But if that is how you want it.
Is it good for me.
Sorry but I give up.
It can not be undone.

Why so falsely happy all the time?
Why do you play so well?
Why do you care now?
Why do you think you will succeed this time?
Sorry for my doubts but we'll see in the end.

Why do I feel like I want to scream all the time?
Something I never did.
Something I will never be able to do.
I just want to scream and beat.
But it's not me.
I think instead.
I ponder it's me.



Det känns så skönt att..

Det känns skönt att känslor kan komma och försvinna.
Det man känner ena sekunden om en människa kan lika snabbt försvinna igen.
Denna gången känns det som en befrielse.
En befrielse från någonting som inte var bra.
Som ändå aldrig skulle kännas okej.
Jag stängde av den vägen och det är dax att gå vidare.
För att tiden aldrig står still.
Jag siktar mot nya mål nu och jag siktar inte lägre än till stjärnorna.
Det är dit jag ska nå och tro mig en dag sitter jag där uppe.

Det känns skönt att  människor man inte tror har några känslor eller skam har det ändå fast de vågar inte bekänna det.
Vågar inte ge upp sin värdighet, sin stolthet.
Men det känns bra att veta att de åtminstonde har vakna nätter och ånger inom sig.
Att de vet någonstans långt där inne att vad de gjorde var fel.
Även fast de är för stolta för att erkänna det.
Men en dag kommer det ikapp, då kommer ångern och ångesten lika snabbt som man trängde undan den förra gången.

Det känns skönt att jag insett att ibland måste man bara stanna upp och titta extra noga på nuet.
Hur vill jag leva mitt liv nu? Inte sen eller hur jag levde förut.
Varför gör jag vissa saker fast jag innerst inne vet att jag inte vill?
Jag är bara en simpel människa som alla andra,
faller för grupptryck även om jag intalar mig själv att det inte är så.
Jag har börjat leva det livet jag vill ha idag utan att tänka på i morgon.
Det som sker det sker.

Jag har en positiv förmånga som tänds när allt blir jobbigt.
Det är nu jag använder mig av den tills livet är sådär härligt igen!


?

Såklart det också var tvungen att hända nu.
Underbart.

Jag njuter verkligen av livet.
Verkligen njuter.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0