Patetisk.




Jag inser hur patetisk jag är.
Vaje gång jag loggar in önskar jag att du också är inloggad.
Men när du är det vågar jag inte skriva till dig.
Sitter bara och kollar och ler.
Paniken i mitt bröst strålar ut i hela kroppen.
Jag sitter helt förlamad.

En sån typisk sak jag gör.
Men det är väl bara jag i ett nötskal.
...


KÄRLEK till min familj och vänner.

Man kanske inte säger det tillräckligt. Hur mycket olika personer betyder i sitt liv.
Det ska jag göra nu.


    
           
Min fina mamma. En stark underbar kvinna. Hon har gjort och sett det mesta.
Det är hon jag har fått min underbara humor ifrån.
Kan inte säga hur många gånger per dag vi skrattar åt något vi har sagt eller gjort.
Jag älskar henne mer än hon förstår och jag säger det alldeles för sällan.

Min lilla pappa. Ja, han är ju rätt sjuk på många sätt. Men det går inte att bortse från att han är min pappa och jag älskar honom med hela mitt hjärta. Trots alla fel och brister.

Min älskade Molly. Hur skulle livet se ut utan dig? Utan att du bor just här? Jag vill inte ens tänka på det. Du har haft det tufft, men ändå har du stora tindrande ögonen som finns där varje dag.. Du får mig att le varje morgon. Det är ofta du som får min dag att starta bra. Min älskade lilla syster. Om jag måste slåss för dig så gör jag det. Det finns absolut inget jag inte skulle göra för dig. Försvinn aldrig mer? Jag tillåter inte det. Jag älskar dig.

Min söta Camilla. när jag var liten betydde du allt för mig. Det var exakt som dig jag ville bli när jag blev större. Du lärde mig rätt från fel. Du fick mig att tycka att jag var bäst och ingen i världen kunde få mig att tycka annat. För du tyckte ju det! Kommer ihåg alla bio besök, middagar, bus, lördagsmorgnar vi spenderade tillsammans. Alla vackra ord som fastnat rakt in i hjärtat. Jag älskar dig.

Min coola bror patrik. vi kanske inte har haft den bästa kontakten. Men jag var alltid så mallig över att ha dig. Över att just du är min bror. Du har skyddat mig genom att faktiskt inte berättat allt som har hänt. Det man inte vet, kan man inte ta skada av, right ?`Jag är tacksam över att kontakten faktiskt gradvis har blivit bättre. Att jag vet att du skulle göra vad som helst för mig värmer i mitt hjärta. Jag älskar dig.

Min syster fia. Det är finns en ålderskilnad på 15 år, du har skaffat en stor familj med 9 barn och man innan jag ens tagit studenten. Vi lever inte samma liv. Men pratar ändå nästan dagligen om våra olika liv. Jag för höra allt från hur bebisarnas bajs ser ut till hur tonåringarna äter som män. Medan hon för höra hur mycket läxor vi har och vad jag gör med mina vänner. Jag älskar dig min fina syster!

Min syster Tanja. Du har format mig till den jag är idag på så många sätt, både bra och dåliga.

Alla människor i kyrkan! Ni kan ibland gå mig på nerverna, vara riktigt hyper, allämnt glada, omtänksamma, snälla. Ja, bara för att ni är er själva. Ni får mig att glömma allt annat i världen och slappna av. Vara glad om jag vill det, vara lessen om jag känner för det. Jag älskar er för att ni får mig att må bra!

Gustav. Det går inte att bortse från att det vi hade var oslagbart. Vi var verkligen bästa vänner. Där du var fanns jag och tvärtom. Det fanns ingen jag öppnade mig till som dig. Du visste allt. Då menar jag allt. Sen kom sommarlovet och vi båda förändrades med stormsteg. Kanske vi inte behövde varandara lika mycket längre? Jag vet inte riktigt vad som hände. Men du ska alltid veta att du har på många vis format mig till den jag är idag även om vi dag inte är lika nära.

Ann. Det sägs att det finns vänner som stannar livet ut och du är en sån vän för mig, det vet jag. Vi stöttar varandra vad som än händer. Du finns alltid där dag som natt. Vi kanske inte ses så ofta men jag vet hur du tex. mår på det sättet du svarar på ett sms. Du är underbar. Du betyder massor för mig!? Du är värdefull. Jag älskar dig <33

Rebecca. Så fort jag tänker på dig kommer ett stort leende fram på mina läppar. Det måste verkligen betyda något. Varje minne av oss två är från när vi båda sitter i as garv. Våran humor är oslagbar. Våra andsiktstuttryck och ljud när vi ska förklara någonting. Haha. Jag älskar dig för att du får mig att skratta! Underbara rebecca!

Emma G. En person man skulle kunna berätta alla sina problem för om man ville och hon skulle komma med de bästa svaren. Det känns som om hon vet allt, kan allt och varit med om allt. Jag älskar henne för att hon bryr sig!

Beate ett galet energiknippe med alltid 1000 saker som måste fixas och göras. Hon är liksom lite här och där på samma gång. En underbar vän. Som liksom får en på g. Love to you.

Angelica W. En tjej som gick på min högstadieskola som man kan säga att jag hade väldigt många fördomar om. Men sen hamnade vi i  samma klass och jag insåg att allt jag trodde var bullshit. Hon är en omtänksam, glad och sprallig person. En sån man vill vara omkring. Hennes humor är ibland exakt som min,fast ändå så anorlunda. Love.

Ulrika. Har suttit här en stund och försökt beskriva Ulrika. Det är så många fina ord jag vill få fram. Hon är en en underbar vän som verkligen bryr sig. Hon kan man berätta allt för och man vet att det stannar där. Hon är grymt bra på råd och vågar alltid säga vad hon tycker. Älskar dig massor!

Emma SE. En tjej jag verkligen var livrädd för när jag började i min klass. Men återigen fördommar. Om jag visste att jag skulle träffa denna underbara tjej för några år sen skulle jag tro att det var ett skämt. Vi skrattar ganska mycket, nästan hela tiden. Emma är en människa man kan skämta om allt med. Men samtidigt en person man kan vara seriös med och diskutera livet i allmänhet. love to you girl <33
 
Angelica k, Milena, Filippa, Nathalie. Personer som jag spenderar hela skoldagarna med. Som är underbara på sitt eget lilla sätt. Som jag gärna vill lära känna bättre och jag är på god väg med att göra. Ni förgyller mina dagar ni med <33

Hoppas jag inte glömt någon. Det skulle ju inte vara lite pinsamt.(säg till isf!?) 
Men jag älskar er alla !





våga satsa ?

Jag har märkt att jag är så rädd för att våga satsa på saker.
Även om det är någonting jag har drömt om hela livet.
Jag blir totalt skit rädd helt enkelt.
Vågar inte och sedan sakta glömmer jag bort det.
Som om jag aldrig ens var värd chansen
Som om det aldrig fanns.

Jag kan inte sitta och tycka synd om mig själv över saker jag inte ens försökt förverkliga.
Kanske jag inte är så rädd att satsa egentligen utan att misslyckas.
Min hjärna säger åt mig ganska ofta att det inte är någon idé.
Det är redan kört.
Men hur ska jag veta det om jag aldrig satsar utan bara accepterar att MIN hjärna tycker så.
Om jag tycker det är kört så är det ju det.
Men om jag vågar tro på att det finns en liten chans till det jag vill uppnå även om vägen är jobbig och svår så måste jag ta steget att våga.
Jag vågar satsa på det jag vill uppnå i livet!

Och sedan när jag vågat och det kanske inte gick som jag ville, då kan jag sitta där nöjd med mig själv och säga  Jag vågade satsa iaf , det gick inte som jag ville dock! Men jag vågade!

Ett stort steg för mig är taget.
Jag har bestämt mig.
Jag är totalt skit nervös.
Men jag är inte rädd för att misslyckas.
Jag är inte rädd.




Svaghet?

Varför inte le när känner för det?
Varför inte gråta om man behöver det?
Varför sitta och lossas som om allt är bra?
Troligen förstår dina närmaste att allt det är fake ändå!
Men ändå sitter vi där med våra fake leenden och visar oss starka.
För vi klarar ju allt själv!?
Vi människor är ju aldrig svaga.

Jag är svag.
Jag är svag.
Jag är svag ibland.

Men ur den svagaste människan kan det växa något starkt och fint.
Ur det svagaste fröet växer en underbar blomma lite, lite i taget.
Det är så jag har tänkt det, att växa sig stark lagom fort.

Låt mig bara bete mig konstigt ibland.
Ni kanske inte förstår vad jag håller på med.
Men jag måste gå igenom det. För mig själv.

Ni mina vänner är mitt solljus ,min jord och mitt vatten. Det är ni som får mig att växa.






Brister och fel.

Jag tänker ta upp en sak som jag tänkt på väldigt mycket.
Varför är det alltid lättare att hitta brister och fel på sig själv än att se hur bra och underbar man är.
Jag menar varför aldrig tänka "Vilken snygg nästa jag har!?".
Varför inte ge sig själv små må bra-känslor ist för att oftast säga:
"shit alltså jag hatar min mage, den är alldeles för stor, ful och äcklig"
Man mår absolut inte bättre av det och det hjäper inte ett dugg.
De enda det gör är att få en att må dåligt över sig själv.
Det får igång känslorna att man inte duger som man är, att ingen tycker om än för att man just har den där fula magen. Att om magen vore borta skulle allt bli så mycket bättre.
Men det kan jag lova. Man hittar bara nya fel på sig själv.
Sen är det låren, höfterna, armarna mm.
Det blir som en ond cirkel som aldrig tar slut.

Jag brukar faktiskt vara rätt bra på att ge mig själv må bra-känslor.
Brukar faktiskt stå och kolla i spegeln.
Jag står där och tänker:
"fy vad fantastisk jag är! Jag är snäll, rolig och underbar! Det finns ingen som mig och jag älskar mig själv!?"
och " jag duger som jag är! Jag är en bra person och ingen kan ändra på det"
För om jag tänker bra om mig själv speglas det ut till omgvingen.
Omgivingen börjar även tro att det är så.

Så jag vet att det inte alltid är lätt.
Satt för någon dag sen och tyckte synd om mig själv pga mina "fula" armar.
Men jag tänkte utmana mig själv och er läsare att komma på 5 saker som ni tycker om på er kropp.
Här är min lista:
1. ögonen
2. näsan
3. öronen
4. händerna
5. midjan

Lycka till och tänk efter lite när ni börjar se era brister och fel. Vänd det till någonting posetivt ist.


Till er

Det här är till alla människor som betyder mycket i mitt liv.
Till mina vänner,bloggläsare och familj.
Ni som alltid kommer finnas i mitt hjärta föralltid.
Ni som någon gång betytt allt för mig, ni som betyder allt just nu och ni som kommer att göra det senare.
Människor kommer och går i livet men i mitt hjärta finns ni föralltid.
Jag älskar er.

Ibland behövs bara en liten blick från någon av er för att rädda min dag.
Ibland behövs ett ord och ibland en hel mening.
Men det är just det. 
Att ni alltid lyckas säga rätt sak på rätt tillfälle.
När jag som mest behöver det.

En kommentar från er läsare kan få mig att le i flera timmar.
Ett sms från en vän likaså.
En kram från en familjemedlem och jag känner värmen som lyser inom mig.
Jag dansar av lycka vissa dagar.
Dessa gula, varma dagar. 

Minnen från med er kommer alltid finns där längst inne i mitt hjärta.
Minnen från dagis, minnen från skolan, minnen från födelsedagar.
Minnen från varma sommardagar, snökaos och regn.
Sommarlov, resor och personer.

Vissa personer finns i ens liv en kort tid för att få en att inse saker och betyder massor.
Andra en långtid för att förgylla ens dagar till max.
De är de människorna man lätt glömmer bort att hylla.
Nu hyllar jag dig. 
Du, känn dig träffad. 
För du betyder massor i mitt liv.


Utan alla dem som jag känner skulle jag inte var jag. 
Utan era skämt, kommentarer och visdomsord.
Vad skule jag ha blivit?

Jag älskar er.
PUSS


 

Ann roth





Måste berätta om en tjej.
En tjej som jag har känt sen 6 årsgruppen.
Vi blev inte direkt nära vänner.
Men jag vet att hon kommer bli en vän för livet.
En tjej som betytt väldigt mycket i mitt liv.


Kommer ihåg från 6 årsgruppen när jag var så avis på att hon fick slutat direkt efter skolan eftersom hennes föräldrar jobbade natt. Varje dag var jag så avis på henne. Kommer ihåg i 1:an då vi satt vid samma bort och jag skalade hennes potatisar fast hon kunde själv. Hon var lite lat av sig exakt som nu. Den där gången jag sov över hos henne och tvärtom. När vi sov hos henne trodde vi att var såå coola och dansade i hennes rum. Vi skrattade och larvade oss. När vi sov hos mig ville jag ha en ficklampa eftersom jag ville se henne. Kommer även ihåg att vi köpte för mycket godis den gången och att mina föräldrar undrade vart pengarna tagit vägen.

Men man kan ju säga att det var i 6:an då vi återigen fick sitta brevid varandra vi blev riktigt bra vänner. Under matte timmarna då jag fattade noll hjälpte hon mig. Jag ville ju också vara bra på matte. Kommer ihåg hur vi puttade på varandra där vi satt. En gång så att våran lärare undrade om vi var ovänner. I slutet av 6:an när hon började forska i olika stilar. På något sätt kändes det som om alla backade ifrån henne. Men jag vägrade. Hon var min vän oavsett vad hon hade på sig. Ett minne från denna tid är när hennes mamma håller upp en sak och säger " Sen är det bara att knyta här"

I 7:an känns det som en enda röra. Vi gick från att vara nästan varje dag till att knappt heja på varandra. Men det ordnade sig och vi blev sams. Vi gick till skolan varje dag tillsammans. Sen hände en grej som förändrade både mig och henne. Men hon var så stark. Ibland åter går jag till det där minnet. Det gör ont i hela mig och jag kan känna hur tårarna under ögonlocket bränner till. Jag kan inte än idag förstå hur man går vidare. Men människan är en underbar sak och hon är stark.

Ja, 8:an kanske inte startade jätte bra för oss.  Kanske ska jag bara säga buren? Vi åkte på klassresa iaf. Efter det tog det ett tag innan vi pratade. Ja, vi växte nog ifrån varandra lite grann.Men vi hade ändå bra kontakt. Man vi accepterade varandra och visste att vi alltid finns för varandra vad som än händer. Det kändes tryggt att ha henne där. Det är väl nu vi inser hur bra vi är för varandra och vems ens riktiga vänner är. Konfan var ett gemensamt mål och visst hade vi kul?

9:an fortsatte som förra skolåret. Det kändes otroligt bra att man fick se hennes ansikte varje dag så man visste hur hon mådde på den rynkan i pannan, på hennes mun eller ögon. Jag kunde läsa av hur hon mådde utan att behöva säga ett enda ord. Hon kunde neka hur mycket som helst och säga att hon mådde bra. Men innerst inne visst jag sanningen. Det kunde hon säkert göra med mig med.

Ja, nu går vi i ettan. Inte i samma klass. Inte på samma program och inte ens på samma skola. Måste säga att det är lite tomt utan henne där vid min sida. Det är tomt att inte få höra hennes kommentarer till minsta lilla ord man säger. Tomt att inte se hennes blickar som ibland talade om för mig att jag var sjuk i huvudet.

Jag måste säga att denna tjej har räddat mig många gånger från att må dåligt. Hennes kloka ord, roliga kommentarer och underbara sätt att vara. Visst vi kanske inte ses så mycket. Kanske inte heller lever likadana liv. Men du ska veta att jag älskar dig och finns här vad som än händer. Ingenting är för jobbigt eller tufft att berätta för mig. Jag finns här och jag sviker dig aldrig. Jag älskar dig.
Du kan om du bara vill!

I will never let you fall
I´ll stand up with you forever
I´ll be there for you thougt it all
Even if saving you sends me to heaven.



Det här är jag..


På sjukhuset 3 dagar efter op:n, jag äter frukost.

Jag är en person som pratar alldeles för mycket. Gärna högt också. Jag har nästan en åsikt om allt och om någon frågar efter min åskit är den helt ärlig. Jag säger ibland saker som jag inte borde. Man märker på mig om jag har en dålig dag. Antingen är jag tyst för en gångs skull eller så "skriker" jag ut att denna dag är bajs eller vad det nu kan vara. Men de bra dagarna strålar jag som solen själv. Ja, jag kan till och med erkänna att ibland är jag rätt självisk. Annars kommer man ju ingenstans här i världen. Det är ingen annan som kan få mig att kämpa för saker än jag själv. Jag brukar ofta säga att jag är bäst och duktig för det får mig att må bra. Jag är en ganska vanlig medelmåtta också. Jag får inte bäst betyg i skolan men inte heller de sämsta. Men jag försöker alltid göra mitt bästa. Om någon annan mår dåligt eller bara vill prata om någonting finns jag där. För mig spelar det ingen roll om det är min bästa vän eller killen som alltid väntar på samma buss som mig. Jag skrattar väl sådär miljoner gånger per dag för mig själv. Det kan vara allt ifrån att jag ser något roligt eller ett minne för länge länge sen. 

Ja, det här var lite om hur jag är. 
Antingen gillar man mig eller inte. Så är det bara.

Mitt liv är underbart!

Bara för att jag är lycklig.

Elina grattis tjejensommarbildbalenf

Jag är en stark tjej!

Ibland kan man en enda liten liten mening förgylla hela min dag.
Så jag vill bara säga tack.

Idag känner jag mig stark.
Jo, så klart jag har gråtit lite idag.
Men det var bara för att jag såg en tjej på stan som verkligen var sönder sminkad.
Jag blev så chockad att det kom några tårar.

Jag vet att jag klarar av det.
För jag är ju en stark tjej.
Jag ger aldrig upp när jag väl bestämt mig för att genomföra grejen.
Det är bara en av mina styrkor.
Jag är ju perfekt som jag är.
Men det är inte kul att få ont i knänen jämt.
Eller att inte orka gå lika fort som sina kamrater.
Ja, listan kan göras lång på saker jag inte kan göra just nu.


Varför är det egentligen så viktigt vad andra tycker om mig?
Jag ställer mig framför spegeln på morgonen.
Vänder och vrider mig och sedan tänker jag: Vad skulle kamraterna tycka om dessa kläder?
Är det inte viktigast att jag trivs i kläderna?.
Att jag mår bra av att se ut såhär?

Man ska hela tiden jämföra sig med sina vänner.
Vem är smalast? Vem är längst?
Vem har finast kläder? Vem som har den nyaste mobilen?
Vem som fick bäst betyg? vem som är bäst på sport?
...
Varför tänker man sällan.
Ja, sjutton vad jag ser snygg ut idag?!
Ja jag gillar verkligen dessa kläder!!
Vad duktig du är emmely som fick VG på provet!
Jag är så bra på att skriva noveller!
Nu var jag duktig för att jag har städat rummet!

Den sanna glädjen måste komma innefrån.
Innefrån sig själv.
Man måste försöka tänka på alla bra saker man har och inte säga :Nej jag kan inte det här och det här...
Det fungerar aldrig.
För att må bra med sig själv måste man börja acceptera sig själv exakt så som man är.


Ja detta var helt enkelt ett utdrag från min hjärna.
Detta insåg jag återigen idag.


Vad är det med namn?

Hej.
Dagens tanke är att om man har ett speciellt namn, varför måste den andra personen som tex läser upp namnet läsa både för-och efternamn. Som jag, lärarna ropar upp alla namn, hanna, johan, ali ..... Emmely Graje... elin, hassan.....
Varför? Vad är det för kul med det? Bara för att se om man säger rätt?

Hur svårt kan det vara. Säg det som det låter Emmeelyy Graajee. Inte Emelie , inte emeliy, ... inte Graye , Gay , Inte Gray ... Utan som det låter!

Det är bara drygt när folk säger fel hela tiden.
Okej de första gångerna men varje lektion!!!

Stackars dem som har ett mer unikt namn än mig säger jag bara!?

Undrar..

Dagens fundering : Hur länge är några veckor ?


Jag undrar ...

.. varför jag har den här bloggen.
Vad syftet är med den ?
Varför ska just jag jämt vara så öppen med allt ?
Mycket som står här vet bara de närmaste vännerna.
Så varför skriva så hela världen ser ?
Jag trodde att ingen skulle hitta hit.
Till lilla mig.
Att jag skulle kunna skriva av mig.
Men dum som jag är ger jag bloggen mitt efternamn.
Som bara 23 i sverige bär.
23 st från min pappas sida.

Visst det är kul att folk hittar hit.
Då kan de läsa min tankar och min vardag.
Jag bara undrar liksom hur hittar de hit ?
De måste ha sök på google efter mitt namn ?
Ja .. stackare om de gör det !

Ni är jätte välkomna hit !
Det enda jobbig är väl om någon man känner kommer fram till mig och säger " Bra blogg!"
Visst det är kul att de verkligen tycker det.
Men den är så öppen och ärlig.
Så ärlig att om "fel" människor får tag i den ... ja då kanske det inte blir så kul.
Jag skämms inte för den.
Verkligen inte.
Men så kanske jag inte heller vill att hela världen ska läsa!?
Ja jag vet att det är dumt att skaffa blogg då ..
Men jag hoppas att ni gillar den....


Jag bara undrar vem du är som läser min blogg?

Åh , vad lik din faster du är !?

Jag har jämt under min barndom hört just åh, vad lik din faster du är !?
Förut acepterade jag det eftersom jag ärligt talat inte kom ihåg hur hon såg ut.
Men jag träffade henne förra sommaren. Jag ser bara några få likheter.
1. Hon är kaftig/överviktig.
2. Hon har blont hår.
Sen finns det inga mer likheter. Ingenting annat var likt. Inte på utsidan och inte på insidan.
Jag ser bara olikheter mellan oss.
1. Hennes hår är jätte tjockt och har hon självfall. Mitt är tunnt och är rakt.
2. Hennes mun, näsa och ögon är större än mina.
3.Hon är mycket längre än mig.
4. Vi har jätte olika personligheter.

Jag har inget dåligt att säga om henne, Vi är bara olika.

Så jag förstår inte varför de säger att vi är så lika. För det är vi inte !
Är det bara för att vi har blont hår och är tjocka eller ?
Så om du nu är någon i min släkt som läser detta, berätta varför ?


Mamma bara skrattar när jag frågar varför ?!
Sen säger hon ja det är för att ni är lite runda båda två.
Men min mamma är ju inte den smalaste i stan heller så varför är inte hon och jag sååå lika för då ?

Konstigt det där!

/emmely


Jag älskar dig!

Molly med syrran i en djurpark.

- Jag undrar om man kan se mer lycklig ut än vad Molly gör på den bilden.
Man behöver bara besöka en djurpark och äta sockervadd så blir man så lycklig som hon!
Min fina lilla underbara tjej. Mosters lilla ängel som jag brukar kalla henne.
Underbaraste tjejen i världen!
Vet du molly ? Jag älskar dig!


Sådär härligt skrynklig.

En dam i sina äldre dagar går på en gata.
Jag går emot henne.
Det är minst 30 grader.
Jag är varm och svettas såklart.
Damen  har sin rullator och går sakta.
Liten, kort och väldigt mager. Huden sådär härligt skrynklig.
Hon går iaf och kollar plötsligt upp och ler emot mig.
Men jag är inte säker att hon ler mot mig så jag forsätter gå.
Men sen säger hon du hjälpte mig på ica igår. Kommer du ihåg?
Jag sa ja, fast jag inte alls kommer ihåg henne.
Jag ville bara säga att du är så trevlig och hjälpsam.
Du tog dig verkligen tid med mig.
De andra verkar jämt så stressade.
Men du är jämt så glad och vänlig.
Jobbar du där jämt eller?
Jag svarade nej jag slutar i morgon.
Det gjorde för första gången ont att säga att jag bara har en dag kvar.
Hon suckar. Synd. För isf skulle man ju knunna fråga dig om saker.  Men men ..
Jag tar henne lite försiktigt om axeln ja så är det ibland.
Jag går därifrån så glad.
En underbar känsla måste jag säga.

Och ännu en gång ett tecken på att jag duger!
När ska jag börja inse det ?

/ Love

Se inte begränsningarna ...

En sak jag har lärt mig den senaste tiden:

"Se inte begränsnigarna i det du gör utan se möjligheterna"

Det kanske låter konstigt.
Men det här har jag tänkt på när jag står på Ica och plockar upp varor.
För i början när jag såg en vara och kollade på hyllan.
Det går aldrig att få upp mer varor där.
Så jag stälde den varan åt sidan.
Men sen kom en annan som jobbade tog varan och ställde upp den som om det inte var någonting.
I början förundrades jag. Men jag insåg sen att de som jobbar där måste se möjligheterna och inte begrönsingarna.
Det kanske inte får plats på det här sättet. Men om jag gör så här går det nog att få upp mer varor!
Nu kanske ni tänker jaha.
Men jag tycker det är ett väldigt bra motto i livet.
 Mottot säger att var inte så enkelspårig utan tänk utanför boxen.
Man får liksom tänka till. Använda hjärnan. Stanna upp för en sekund tänka till och lösa problemet.
 
När jag tänker på det kan man använda det i många avseenden i sitt liv.
Tex. Jag har aldrig gillat att ha t-shirt på mig för att jag tycker alla stirrar på min armar.
Jag vet att de flesta inte ens tänker på det. Det är bara jag som tänker det.
Så i år vägrar jag tänka negativt om mig själv och jag har t-shirt om det är varmt.
Jag skadar ju ingen med det. Men jag tänker så mycket negativa saker om mina armar. Men jag försöker att inte lyssna.
För jag är fin för den jag är!
Ingen annan är som mig !?


Det var nog allt för idag

/ emmely


Funderar

Jag har slut på ord.
Det känns så iaf.
Undrar om det bara är idag ?
Eller om jag kanske hittar orden i morgon?
Jag har ingen lust att prata med folk idag.
Men när jag får slut på ord börjar jag tänka på massor av saker.
Så här är dagens tanke...

Hur mycket gillar folk mig pga mitt utseende och hur mycket gillar de mig för min personlighet?

Att människor dömmer en efter utseendet.
Jag tror det ligger så mycket sanning bakom det. Även om det gör ont i hjärtat.
De som säger att det ligger i personligeheten har fel. Men vem vill inte att det ska vara så liksom!?
Jag vill att de personerna jag spenderar mitt liv med ska uppskatta mig för den tjej jag är inombords.
Inte för den kropp jag har. Jag vill att människor ska se mig som en smart, rolig , glad och omtänksam person.
Inte som en kort, och tjock som tar upp alldeles för mycket plats.

Jag vet att mina riktig vänner inte tänker på vilken kroppsfigur jag har. Det upplever jag så många gånger. Allra senast när mina kompisar ville få upp mig i en studsmatta. Det är väldigt sött av dem.  Att de inte tänker på att jag troligen skulle ha sönder den. Den klarar bara 100 kg. Jag blir lessen när min kropp är ett hinder för mig. Att om jag bara vore smalare skulle jag kunna vara med min vänner och ha kul  ist för att sitta och kolla på.
De märker ju att jag blir mer nedstämd. Men jag tror inte de fattar hur det är att vara tjock. Men jag kan ju inte klandra dem. Jag tror ju att livet blir lättare för att man blir smal. Men är det verkligen så ? Jo jag tror faktiskt det. Iaf i det perspektivet att det blir lättare att rör sig och man slipper ha ont i knän, ben och fötter konstant.

När man är tjock är det lättare att få  personer som är utstötta på ett eller annat sätt efter sig. Kanske de har varit mobbade eller är osäkra på sig själva. Hm .. men bara för att jag är tjock vill jag inte bli vän med alla personer som jag säger hej till liksom. Även om jag gärna kan säga hej i korridoren och växla några meningar med dem. Vad skadar det?
Men jag tror att de kommer till mig för att jag också på ett sätt är svag. Jag är tjock och därför borde jag vara tacksam för de vänner jag får?
Ja ni får säga till om ni tycker jag har helt fel !?

Jag tänker även att folk skulle vara annorlunda mot mig om jag var smal!?
Men jag vet inte om det stämmer. Jag får för mig så mycket konstigt nu förtiden.
Men jag hoppas inte att vänner och familj  skulle behandla mig annorlunda ifall jag var smal.
Men dock tror jag att biträdet på åhlens eller kanske kassörskan på affären skulle behandla mig annorlunda.
Människor man inte har en relation har fått för mig skulle behandla mig annorlunda.


Men frågan som ekar i mitt huvud är Kommer jag bli annorlunda ifall jag blir smal?
Eller kommer jag vara den jag är idag men i ett lite mindre paket?
Det återstår att se!

Har ni några åsikter lämna gärna en kommentar!
Ja tack för att ni orkade läsa en förrvirrad tonårings !

/ emmely


Duger jag ...?

Duger jag ...
Idag har hjärnan gått på högvarv.
Känner mig lite förvirrad.
Dagens tanke är Duger jag ?

Duger jag som jag är ?
Duger jag fast jag ser ut som jag gör ?
Skulle människor behandla mig annorlunda om jag inte såg ut så här?
Duger jag fast jag ibland är galen och alldeles för glad?
Duger jag fast jag ibland inte har så mycket att säga till om ?
Duger jag fast jag inte kan någonting om poitik ?
Duger jag fast  min kropp inte orkar spela fotboll en hel match ?
Duger jag fast jag är solbränd i ansiktet så det ser ut som jag rodnar?
Duger jag fast jag inte sminkar mig varje dag?
Duger jag fast jag inte kan få killen jag gillar?

Vad gör jag för världen ?
Vad är min mening med livet?
Varför är jag så bra ?
Varför vill de bli min vän ?
Hur ser andra personer på mig ?
Varför är  det så viktigt hur andra personer ser på mig ?

Alla dessa frågor som jag vet svaret på.
Ja, jag duger!
För jag är mig själv.
Men dessa tankar ploppar ändå upp.
Jag har  fått hört så mycket posetiva saker om mig själv den senaste tiden.
Jag försöker verkligen dra åt mig som en svamp.
Men då kommer frågan : Vad gör jag som är dåligt`?
För jag vet att det finns massor av dåliga saker jag gör!


Men ja, jag duger !
Ibland glömmer man bort det!

Dock en sak jag verkligen blir sur på är när folk säger någonting om vikt.
 tex. Det huvudet skulle kunna sitta på ett FETTO !
Eh, hallå.
Tänker du inte på att jag sitter här.
Ett livs levande fetto/tjockis/öveviktig!
Här har du mig!
Sen skrattar alla och tycker det är så KUL !
hm... jätte

Emmely

ibland...

Ibland måste man sattsa fast man är rädd.
Du vågade och de lönade sig.
Grattis!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0